I helgen så var det dags för lopp igen, och den här gången så var det ju faktiskt i Uppsala. Och även om jag inte var lika nervös som inför Alliansloppet då jag skulle åka 48 km så var jag rätt pirrig nu med fast jag ”bara” anmält mig till 27 km… Men jag tror de där tävlingsnerverna är något jag får leva med. Minns att det var lika inför precis varje fotbollsmatch med. ;-)

Det gick väl ok på loppet, även om jag hade förväntat mig en bättre tid. Även om den kanske var lite i orimligaste laget (hej å hå, här sätter vi helt plötsligt höga mål! Haha!).

Jag hade nog kunnat köra på lite mer, men samtidigt så vad spelar någon minut hit eller dit för roll? Det är ju inte direkt så att jag tävlar om några pallplatser. ;-)

Så, nu får vi se vad som händer härnäst på tävlingsfronten. Om jag går efter dagsform så måste jag nog säga att jag känner mig rätt mättad tävlingsmässigt. Kanske får bli fokus på någon vintertävling på skidor nu istället.

Nu är vi incheckade i Trollhättan och imorgon väntar Alliansloppet! Så sjukt taggad. Nu vill jag bara stå där vid startlinjen (eller allra helst tagit mig upp för mega backen i starten på sista varvet) och få det överstökat. 

Mest orolig är jag för att jag ska bli energilös. Men efter att jag fått hjälp inne på Team Sportia så tror jag att energi är minsta problemet.

Nu har jag uppladdning före loppet, under loppet och efter loppet. Så jag borde nog kunna ta mig runt. ;-) 

Gah, tävlingsnerver alltså. 

Hmm… Vågar jag gissa på att min träning äntligen gett lite resultat? I söndags körde vi ett distanspass på nästan 3 mil, och jag kunde öka takten och ”maxa” sista biten och känna mig stark. (visserligen så vet jag att jag kör försiktigt ”orkmässigt” eftersom jag är en fegis som är rädd för att ta ut mig). Igår gymmande jag på lunchen, och där var det väl inget nytt men sen på kvällen tog jag en löprunda och jag kunde springa längre än planerat samt att avslutade med 10 backintervaller istället för de 5 planerade. Jag kände mig helt enkelt stark!

Vågar jag tro på att träningen gett resultat? Jag tycker nämligen att jag tränat på rätt bra senaste tiden men jag har inte känt mig bättre. Visst att jag kunnat öka på vikterna på gymmet (men det är ju pinsamt med vad lågt jag startade med i februari) men i övrigt har jag inte känt någon skillnad. Har ju haft lite otur med förkylningar (pollen?) och sånt som kommit och gått, och det gör ju inte under för hur man känner när man tränar heller iofs. Så det kanske bara är så enkelt som att jag äntligen är frisk. ;-)

Iallafall, jag tänker vara glad över det som jag får vara glad över och passa på att njuta.

Lunchgym och kvällslöpning. Tisdagar innebär ofta två pass på en dag.

Med löpningen så fortsätter jag att försöka att inte sätta krav alls för att jag ska försöka få in någonstans att det ska kunna vara kul. Jag gillar verkligen inte att springa. Men jag känner nu att det är det jag behöver för att öka på flåset när jag åker rullskidor och så är ju ändå lite löpning bättre än ingen. Samt att jag verkligen försöker ge allt i backintervallerna i slutet på passet. För DET tycker jag skumt nog är kul?

Idag blev det dock en vilodag, och imorgon hoppas jag få till ett pass backintervaller på rullisarna.

…när man kan.

Idag blev det två träningspass; gym på lunchen och backintervaller på rullskidorna ikväll. Inte så illa pinkat. ;-)

Men nu är det ju inte direkt så att varje dag ser ut så, utan jag får verkligen kämpa för att komma upp i min ”ok träningsvecka”.

Lite så här tänker jag:

Ok träningsvecka

• 2 pass rullskidor (ett distans + ett backintervaller)
• 1 gympass
• 1 corepass på actic

Bra träningsvecka

• Samma som ovan
• 1 löppass

Sjuuuuukt bra träningsvecka

• 2 pass rullskidor
• 2 gympass
• 1 corepass
• 1 löppass

Det är dock sällan jag kommer upp i den sista kategorin, snittar gör jag nog på ok träningsvecka… Men det har jag lovat mig själv att vara nöjd med. Och stolt över mig själv om jag klarar av! För att få dåligt samvete och känna sig misslyckad ger ju ingen vidare träningspepp till kommande veckor.

Mitt mål med träningen?

Det är att känna att jag mår bättre, blir starkare och piggare samt att klara av 48 km rullskidor på alliansloppet i slutet på augusti. Wish me luck. ;-)

Teknikträning på studan i söndags. Sjukt kul!

Idag körde jag ett första pass med en pt på nya gymmet. Rätt intressant. När jobbet flyttade så hamnade vi precis mittemot ett gym, så jag passade på att byta eftersom jag hade lite väl svårt att få ändan till friskis, och när man tecknade kort där så ingick två pt-timmar.

Den här gången så blev det ju mest prat och han kollade en hel del på hur jag gör övningar, och precis som sist jag gick hos en pt (knappt två år sen) så är jag fortfarande stel i många rörelser. Främst i rygg och nacke men också i höften? Jaja, bra att någon kommer och reder ut alla fel så att man kanske kan få en chans att rätta till. Bättre sent än aldrig? Haha!

Nästa pass är nästa måndag och då ska jag få ett pass som jag kan göra med fokus på att bli en bättre skidåkare. Ser mycket fram mot det! Jag har ju dragit mig mycket för gymmet för att jag känt mig osäker och eftersom jag inte har oceaner av tid så vill jag ju ha ut max av min träning och inte gå och fjutt-dra i några maskiner.

När man inte vågar ta en selfie i omklädningsrummet så kan man smyg ta en på sina skor. ;-) Bara för att ha ett bevis att man faktiskt vart där. Att golvet är misstänkt likt vårt badrumsgolv är bara en slump!!!