Mysig dag idag. En gratis ledig dag så här bara ändå känns det som. :-)

Jag passade på att åka in och köra ett cirkelfyspass på Actic som ”min pt” (känns lite kul att säga ”min pt” haha!)  hade. Hennes cirkelfyspass är så sjukt bra! Sen har vi bara vart hemma och fixat och myst hela lilla familjen. Härligt! Ofta har vi så mycket saker inplanerade så det är inte ofta vi får såna här mysdagar bara vi.

Några bilder från dagen. Jag försökte knäppa några så kallade ”babymugging” kort på Isak. Kika in hashtaggen #babymugging på instagram för ett skratt… Hehe! Sen så på väg hem från träning väldigt välmatchat och så efterträningsmellis. Nyttigt värre, så nu måste jag fylla på med chips. ;-)

 

Så där ja, utöver jobb och utbildning så har jag även hunnit med att köra lite backintervaller. Vi har ju en perfekt backe för det upp till huset, och intervaller är verkligen min grej! Nästa gång hoppas jag att jag har mer tid så att jag kan köra lite längre, nu blev det bara 1,5 km uppvärmning och sen 0,5 km backintervaller. Dock utan så mycket vila, så det var jobbigt ändå och jag ville mest testa på. Nästa gång blir det mer vändor uppför backen!

Sen på kvällen så fick vi prova på lite idyll. Simon skulle ut och klippa gräset och ut far barnen med och Isak gick efter Simon med sin lilla gräsklippare och härmade i ca 1,5 timme! Och Tuva sprang i förväg och räddade blommor genom att plocka små buketter till sin mamma. Och sen att det var högsommarvärme, solen strålade, fåglarna kvittrade och trädgården grönskar gjorde ju att allt bara kändes som en lycklig idyll. Det är dom tillfällena som man ska ta till vara på. :-)

Hehe, ja, Isak har bara t-shirt och skor. Han kände nog för att lufta snorren lite! :-)

 

Sådär! På förmiddagen så kickade jag igång rullskidessäsongen med en backintervallträning med teamsportia. 14 km fick jag ihop, men det kändes bra mycket längre. ;-)
Efter det har jag mest vart slut, men har ändå hunnit med att åka på loppis, fika hos storasyster, bakat äppelpaj och haft playdate och nu kraschat i soffan efter dagens första mål riktig mat. Ibland får man helt enkelt prioritera bort vissa saker. ;-)

Jag har saknat er rullisarna!

Ikväll blev det påskhelgens tredje 4-km-löprunda. Men alltså, fasiken vad jag känner mig i dålig form! Visst att jag inte tränat så mycket jag velat, men jag tycker ändå att jag har tränat och inte haft jätte långa uppehåll då jag tränat mindre än en gång i veckan. Nu känns det ju som förra våren då jag inte hade sprungit på över tre år… Får ju skämmas för tiden jag springer på nu! Jaja. Jag lär väl kunna komma i form och få bättre tiden än förra våren iallafall. Och är det något som är kul så är det ju att förbättra sina resultat och det är ju mycket lättare om man inte har så bra från början. Hehe, det gäller att tänka positivt. ;-)

 

Trött-Sara.

Annars idag så har vi kommit hem från en helt underbar påskhelg i Söderbärke (bortsett från att jag tänkt en massa på stackars mamman då ♥). Vilket väder vi haft! Och eftersom solen fortsatte gassa när vi kom hem så blev det stor-röj i trädgården. Jag krattade, fyllde på jord, letade fram överväxta pioner och rosor, vattnade och körde i väg med ungefär 17 000 skottkärrelass med löv och skräp.

Och imorgon är det vardag, riktigt vardag! Pappan är hemma och har inga fler resor inplanerade som det ser ut nu. SKÖNT!!! De här tre resorna från slutet på mars tills nu i april, med sista resan till USA i nästan två veckor har lite tagit musten ur mig. Så, ja, förbannat skönt med vanlig vardag nu.

(Fast nu är det ju fokus på MIN resa. MIN, MIN, MIN!!! Och Carros då… ;-) )

Hoppas ni haft en grym påsk!

Jag hade lite ångest för att jag inte tog mig iväg och tränade i måndags när jag egentligen borde haft möjlighet (men alltid när barnen inte mår bra så går det framför, framför allt.), men nu har jag iallafall lyckats gymma igår kväll och så blev det en 4,5 kilometer lång löprunda ikväll.

Ska jag träna nå mer den här veckan så lär jag göra det imorgon. För sen åker pappan i huset bort och kommer inte hem förrens sent på söndag.

Nackdelen med träningen är enbart tiden man förlorar hemma. När väl barnen kommit i säng och det blir lugnt så måste jag dra iväg igen. Det blir en väldig stress, innan man ska åka så blir det fix av hem, barn och middag i racerfart för att oftast kunna möta pappan i dörren när han kommer hem och jag åker igen för att träna. Det märks på hemmet kan jag säga de veckor jag fått till de där träningspassen jag strävar efter… Men det blir ju en prioriteringsfråga. Vi är hemma från jobb och förskola vid 17, 19 ska de lägga sig och så åker jag strax efter. Sen är jag hemma vid 21-21.30… Och jag själv får lite panik om jag inte är i säng vid 22 eftersom jag inte får sova så bra på nätterna.

Så, det är ju verkligen en prioriteringsfråga att få till träningen. Idag efter maten så skrubbade jag golvet under Isaks stol och hittade rester från tre middagar (hade nog kunnat få ihop en matlåda…). Fräscht! Men jag hinner inte.

Jag säger som så många innan mig, dygnet borde ha fler timmar…

Nu: Hänga tvätt!