Simon är i USA. Han åkte på natten efter att jag kom hem från London i måndags… Snacka om att möta varandra i dörren bara. ;-)

Så nu har jag gjort tre av dagarna som han är borta, de tre dagarna som innebar att komma iväg med barnen själv till dagis på morgonen, och sen sköta eftermiddag, middagslagning och nattning själv. Och så natten och den tidiga morgonen… Isak har en liten orolig period mellan 22-23.30 (då kan inte jag sova) och sen vaknar han oftast runt 04.30, vilket innebär att jag snittar på 5 timmar per natt, och det är för lite för mig. Jag behöver nog runt 7 åtminståne…

Men imorgon är det fredag och då är vi lediga! Så de tre kommande dagarna som han är borta (fre,lör,sön) är vi lediga och måste fylla ut med något… Jag och kidsen är ju lite rastlösa av oss och behöver hitta på saker för att inte gå varandra på nerverna här hemma. Sådan mor, sådana barn? ;-)

Men alltså, ensamstående föräldrar, de borde ha medalj! Såna som har barnen på heltid och en ej närvarande andra förälder. Shit alltså, jag blir bra svettig av att tänka på att Simons plan skulle störta på vägen hem och jag skulle bli själv… Som träning tex, jag är SJUKT sugen på ett rullskidespass, men det går ju inte. Och så tjejmilen på lördag som jag skulle springa, det var ju bara att ställa in… :-(

Isak har vart rätt så extremklängig också, misstänker att det kanske är lite spår sedan London-resan… Så fort jag gör något så hänger han i mina ben och gråter, så det här med att sminka sig inför jobb med en 15-kilos klump hängandes på en, eller att klä på sig med en i knäet är inte lätt. Och så ska vi inte prata om matlagningen (och när vi äter och sen när jag gääääärna skulle städa bort)… Svettigt alltså! Och rätt så tålamodsprövande…

Jaja, nu är det slut på klagovisan här. Jag vet att jag ska vara glad över att jag har två friska barn, och det är jag, men att de ska utmana hur mycket sömn jag behöver, hur mycket gråt mina öron tål eller hur bra tålamod jag har känns ju lite onödigt liksom.

Haha, nä, nu låter ju allt kasst här. Och det är det inte! Vi kommer  att ha en toppen helg och blir det sura miner så tänker jag inte vara den utan då tänker jag muta mig till glada barn. När man är själv så får man dra ner lite på kraven. Idag fick de godis efter maten för att jag skulle kunna städa bort utan den där 15-kilos vikten fäst i mjukisarna, men det slutade med att jag tog en powernap på soffan istället. Lätt värt. :-)

(Apropå att göra det lätt för sig så låter jag tex den som är krångligast att lägga sova i Simons säng… Tuva somnar numera på ca 30 min istället för att ligga och ropa ”Mamma!!!” hur länge som helst…)

Någon som har förslag på vad jag kan göra för att roa två galna barn? (Inte baka, det har jag testat 17896 gånger och det slutar i kladdkatastrof 99,9% av gångerna). Uppsala tips?

Idag var det nog trötta barn. Tuva började gråta över än det ena och en det andra, och ta sig an projekt som inte alls blev bra, som att vika flygplan… Hon vek ju inte alls lika bra som ”M”! ”M är ju bra på aaaaallllllllt!!!” och så vidare.

Isak klängde konstant på mig FÖRUTOM när det skulle bytas blöja, bytas om, badas, borstas tänderna osv, nej då fick plötsligt JAG jaga honom runt huset. Unge. ;-)

Tur att de är söta, och faktiskt ganska snälla ändå. ♥

13 brottningsmatcher och sen var pojken nybadad och redo för läggdags.

Fast idag tände vi brasan för första gången den här hösten. MYS! Älskar hur luften blir när man eldar inne. Isak ”Pyromanen” Djurström var självfallet med och hjälpte till och ville att mamman skulle tända tändsticka efter tändsticka, och löd inte mamman så kastar sig pyromanen hejdlöst bakåt och vrålar (=mamman ger med sig ;-) ). Till slut var han dock nöjd med brasan och vi kunde fortsätta med nattningen.

Dessa barn alltså… ♥

Fredag och ledig dag med kidsen. Dock känns det ju inte riktigt lika välförtjänt som vanligt då vi vabbat en dag förra veckan och en dag den här veckan…

Men… Idag stod det ett besök ute i Järlåsa på schemat. Super mysigt! Fick både lunch och en urgod äppelkaka. Och så trevligt sällskap såklart! Dock blir det ju liiiiiite intensivt med två vuxna på fyra galna barn, så när alla fyra helt plötsligt lekte fint inne så satt sig mammorna med kaffekoppen och njöt i solen ett tag. Plötsligt händer det. ;-)

Men det ska ju vara livat också. Vore ju lite rädd att barnen skulle vara sjuka om de helt plötsligt satt sig och lekte för sig själva i flera timmar utan ett endaste ”Maaaaammaaaaa!!!”. ;-)

Dagens jag…

Har städat ur garderoben och hittade min gamla kimono från Indiska. Den borde bli mer välanvänd!

Isak blev lyrisk, ”Faffas tatto! Faffas tatto!” (Farfars traktor) och när han väl vågat sig upp på den så slogs han och Tuva sen om vem som skulle köra. (Tuva kom ju på att hon också måste kunna köra traktor om, nej NÄR, hon får sitt stall). Fast Tuva var snäll också, och körde runt lillebror då hans ben var lite för korta än. ♥

Tack för en trevlig eftermiddag Maja!

…det gillar jag inte! Oftast försöker jag få Simon att lämna (jag hämtar ju ändå 3 av 4 dagar…) men ibland så måste jag ju (ja, vi har ju egentligen bestämt att jag ska lämna 1 av 4…) och idag var första lämningen efter sommarlovet för min del.

(Ja, alltså, jag har lämnat Tuva en gång kom jag på, men det är betydligt lättare att lämna en, och speciellt Tuva som är så stor nu!)

Jag är såååå rädd för att Isak ska bli ledsen när jag lämnar. När han blir det så känns det ju hur jobbigt som helst och det är ju med gråten i halsen som man sätter sig i bilen sen. Och sen känns det ju alltid konstigt och jobbigt att lämna ifrån sig sina barn, även fast jag vill åka och jobba så säger ju hjärtat att det vore ju mysigt att få vara hemma med dem och mysa hela dagen och hjärnan målar ju såklart upp en liten drömbild utan bråk, skrik och krävande ungar. ;-)

Men till saken hör den nu att Isak också är på väg att bli en riktigt liten dagisunge! När jag frågar om vi ska åka till dagis så säger han ”JAAA!!!” och börjar hoppa (där kan det dock mest handla om att han härmar storasyster… :-) ) och han vill verkligen dit. Imorse sprang han in på gården och ville leka ute, så lite sura miner blev det när han skulle gå in… Men när han väl kom in så sprang han in och började rota fram tåg i en låda och brydde sig inte alls om mamman som stod där och försökte säga hejdå och hoppades på åtminståne en liten kram… Som tur var såg Tuvan sin mammas behov istället och kramades en extra gång. :-)

Ok, de här bilderna hör väl inte till inlägget direkt men… ;-) Goda glassar har de vid kiosken i Söderbärke!

Men att hämta på förkolan, det är bara, bara super skoj! Iallafall nu när båda blir glada över att se mig. Tuva har ju haft perioder då hon bara blev arg när hon såg mig, hon ville ju INTE åka hem… ;-)