Tuva hittade sin kofta som hon fick av sin farmor och farfar i julklapp i garderoben häromdagen och sen dess har hon bott i den (tills i går då hon spillde ner den med fil…).

Tuva är rätt varm av sig så i vanliga fall så springer hon omkring halvklädd eller i någon prinsessklänning här hemma, men nu har hon myst runt i sin kofta. Tror hon tycker att det är kul med de stora knapparna som hon kan knäppa själv och skärpet. Hihi! Vet inte om de pratat om koftor på dagis också, för hon sa ”Åh, den här ska jag ha på dagis och visa A”.

Jaja, nu är hon på dagis iallafall och Isak sover (men vaknar nog snart). Dagen idag bjuder på städ och förhoppningsvis en prommis bara det inte snöar mer än nu och sen när vi hämtat Tuva så bränner vi in till stan för playdate!

Och så en tanke (eller fler ♥) till mamman min som ska röntgas för att se vart den andra cancern gömmer sig idag… ♥

Så härligt med snö! Jag, Tuva och Isak har vart ute ett bra tag och lekt i snön. Jag fick dagens träning också, backträning till råga på allt. Isak vill ju inte ligga i en stillastående vagn så det blev att stå och dra honom tills Tuva kommit upp och då var det full fart upp för backen och sen lika full fart nedför tillsammans med Tuva i pulkan.

Tur att man har en unge som gillar att vara ute och åka pulka, hade ju vart lite töntigt att vara ute och åka själv. Hehe.

Ojojoj, ibland har jag lust att slita mitt hår och hoppa ut för stupet som vi så lämpligt har här på våran tomt.

Tuva har börjat med en så himla irriterande sak, hon lyssnar inte alls när jag pratar med henne och det spelar ingen roll vad det är. Hon bara ignorerar och skiter i mig. Och det är inte det att hon inte hör, för säger jag med precis samma tonläge som jag nyss sagt tex ”vill du välja kläder själv idag?” säger istället ”Nä, nu ska jag nog ringa doktorn för Tuvas öron” så hör hon minsann direkt och kan säga vad jag nyss sa.

Jag blir tokig.

Ikväll när vi kom hem (vi har spenderat eftermiddagen fram till 18.30hos big-sis och Tuva och Erica har lekt så fint och haft så kul!) så hade vi vart och köpt chips till fredagsmyset och jag hade lovat Tuva att hyra en film via boxern medans jag skulle bada Isak. Nu gick det inte att hyra film (telia-felia) men jag frågar Tuva typ 20 gånger (ok, kanske fem) om hon ville ha chips i en skål och hon svarar inte. Så jag går och badar Isak, och försöker ropa på henne och förklara vad som gäller nu (inget chips och sängdags när jag är klar) men jag får inget svar. Tuva ropar ”MAAAAAAMMMMMMMMMMMAAAAAAAA!!!” och när jag svarar så får jag inget svar tillbaka heller. Hon ignorerar liksom mig fast det är HON som ropat efter mig.

Jaja, jag badar klart Isak och kommer upp och ska lägga henne i säng och då blir det självfallet ett skrik-kalas utan dess like (Isak var trött han med och sympatiskrek med storasystern) för hon hade ju inte fått hyra film och inte fått chips!

Men hon åkte självfallet i säng och när jag tittar in efter 5 sekunder så har hon kastat ur allt ur sängen, då får hon snällt ett ultimatum om att om hon plockar upp allt och bäddar i sin säng OCH ÄR SNÄLL, så ska jag komma in och prata om saken när jag gett Isak mat.

Tro att jag är förvånad när jag sitter och ger Isak mat och det är TYST! Det brukar ju vara rätt mycket gråt iallafall, så när Isak ätit klart på kanske 5 min så går jag in och då SOVER hon! Hon hade bäddat ner sig! Trötta lilla tjejen… Och en mamma med lite dåligt samvete som övervägde en halv sekund om hon kanske skulle väcka lillan… Men nej, hon får sova vidare. Okissad, o-ombytt och oborstade tänder. En natt gör väl inte så mycket.

Isak somnade som en stock i famnen efter att han ätit så han ligger också nerbäddad  sin korg och sussar sött. Lugnet har lagt sig i huset… :-)

Men oj, nu snöade jag in på vad som hänt ikväll. Det jag skulle skriva om var ju det här himla irriterande som Tuva lagt sig till med. Att vägra lyssna på mig! Jag kan ju bli tokig, hur tusan får man henne att komma över det där?!

Hon är ju så himla stor och duktig med allt annat. Så förståndig och smart. Så man blir ju lite tokig när hon liksom bara trilskas med något så här. Men man får väl inte glömma bort att hon faktiskt bara är 3,5 år…

Nu är vi hemma igen och vi har som vanligt haft en super helg uppe i Söderbärke. Massa god mat och som vanligt blir vi bortskämda med att få allt fixat och massa hjälp med barnen. Lovely.

Men Isak har haft lite små spel, inte velat äta och vart allmänt orolig (men inte när jag inte är med tydligen, då är han så snäll så. Känner väl att han klagar bäst till mamman eller nåt. ;-) ) så då får ju jag lite små spel också. Hönsmamma var ordet ja.

Tuva älskar att vara hos sin farmor och farfar och man märker hur glad och uppspelt hon är hela tiden. Bland det bästa är när hon får följa med faster Sara till stallet och hjälpa till med faster Saras häst Ida. Hur varm blir man inte i hjärtat när man ser sitt barn vara så glad över att få göra något?

Man anar lite hur det lyser i ögonen på ungen va?

Tänk att hon vågar rida på stooooora Ida! Min modiga tjej. :-) Men frågan är nu bara HUR ska vi avstyra hennes tankar om en EGEN häst?! Hon tror att hon ska få en (eller flera…) när hon fyller 6 år för då är hon stor nog.

Jag har inget emot hästar och har ju ridit själv förr (till och med gått på voltige!) men jag är inte så himla sugen på att ha en häst i familjen. Och ja, mamma, jag kommer ihåg när jag grinade över att jag ville ha en häst jag med. :-P