Jag är inte ett dugg partisk när jag säger att jag nog har den finaste lucian i hela världen här hemma. ;-) Jag och Isak var ju på plats imorse för att se Tuva gå luciatåget och hon var sååååå duktig. Det bara strålade om ungen! ♥

Sen var det fika inne på avdelningen och Tuva satt fint och fikade med mig på ett hörn (mycket folk var det, tror det bara var Tuva som enbart hade sin mamma där. Eller ja, lillebrorsan var ju med också) innan det blev röjigt lucia-disco inne i deras samlingsrum. :-)

Åh, så Tuva leker bra med sin ”Förtrollade glänta”. Simon tyckte dock att vi kanske hade slagit lite väl på stort, trots att det inte blev något blodprov (jag hade lovat Tuva en tripp till leksaksaffären om hon tog blodprovet, men hon var alldeles för rädd för att ta det och jag tyckte så synd om henne så vi åkte dit ändå…). Men varken jag eller Tuva kunde hålla oss från att köpa den när vi såg den. Tuva för att det var just en rosa och lila ”förtrollad glänta” och jag för att den var nedsatt så mycket i pris. Från 499:- till 100:-! Så där är ett tips för föräldrar som har det knapert i jul och har barn som gillar sånt där. Finns på Toys ’R us. :-)

Simon tyckte ju som sagt att det var lite väl stor present ”bara så där” och så snart innan jul, och min förklaring med hur billig den var kunde han knäcka också. För Tuva spelar ju inte priset någon roll… Men, jaja, en glad tjej som leker, leker och leker här hemma har jag nu. :-)

Vi rekade ju julklappar också. Funderar på om det ska bli det där dockskåpet för 999:-. Men det är ju DYRT. Mer än vi tänkt lägga och då får hon ju inget mer från oss. Inte ens möbler till huset… Men det behövs nog inte, det kan man ju fylla på med efter hand.

Tingeling-knut är det som gäller i frisyrväg för Tuva just nu.

Mycket smidigt tycker jag. :-)

I våras så var Tuva under utredning för hennes mage, och ett blodprov hon tog visade att hon hade över gränsvärdet på något värde från sköldkörteln så imorgonbitti ska hon in med sin pappa och ta nytt blodprov.

Jag frågade om det verkligen var nödvändigt att ta nytt prov, Tuvas mage är väl inte bra nu men nästan så. Hon äter inte ens medicinen längre. Men tydligen var värdet så pass högt att de verkligen kände att de ville följa upp det. Efter förra blodprovet (som viserligen togs på så dumt sätt att det blev helt traumatiskt för känsliga Tuva, man trodde ju att de skulle vara lite smidiga på barnspecialisten…) så tog det en vecka tills hon kände att hon kunde använda armen… Hon var så rädd och ville inte titta där plåstret satt! Duscha armen fick vi absolute inte och hon grät mycket över det.

Så ikväll när vi berättade för henne vad hon ska göra imorgonbitti så blev hon såååå ledsen. Stackars lilla hjärtat!

Det känns ju extra angeläget att kolla upp det för mig också eftersom mamma precis opererat bort sin efter diagnosen sköldkörtelcancer…

De där förbannade sköldkörtlarna alltså… :-(

My god vad Tuva har vart trotsig senaste dagarna. Tur att man vet att det är för att hon känner sig så älskad och trygg som hon håller på så. Annars vet jag inte vad jag hade gjort. Igår tog det 100 år att komma iväg till dagis (och då VILL hon till dagis, jag erbjöd henne faktiskt att vara hemma och hon får vara hemma om hon vill med mig och Isak) och sen 100 år att komma hem från dagis (hem vill hon däremot inte).

Hemma var det grin, gråt och vredesutbrott. När hon åkte in i sin säng så slutade det med att hon kastade runt sina saker i sitt rum som besatt. Efter mycket om och men så sa jag iallafall till henne att om hon inte städat tills jag matat klart Isak så skulle jag ta med en påse och slänga ut allt som hon kastat runt. Så efter mycket grin och ”Jag ooooorkar inte, jag är sååååå trööööött!!! Du får hjäääääälpa mig!” så städade hon till slut och jag behövde inte kasta nå leksaker. Puh.

Sen pratade vi om vad som hänt och blev sams lagom tills att pappan klev innanför dörren.

Världens duktigaste barn under måndagens bakning.

Hon kan ju vara så duktig, snäll och ordentlig. Därför räknar man ju med att hon ska vara det. Och när man sover med liten bökbebis hela nätterna så har man ju inte riktigt tålamod eller ork att ta de där fajterna.

Ärsch nu vill katten något (han tuggar på datorn! Katt-helvete!) och bebisen (han knorrar i babysittern) med.

Jag lär väl återkomma i ämnet gissar jag på. ;-)

So long!

…vilken DUM mamma jag har!!!”

– Hot från Tuva när jag inte villa koppla in sladden till datorn så att hon kunde hoppa över den.

Tuva är så rolig, mer dramatiskt person vet jag nog inte. Finns aldrig något mellanting och alla känslor uttrycks till 100%. Hon kan vara världens duktigaste, hjälpa till hur mycket som helst och så STOR. När hon är glad så finns det ingen som är så glad som hon. ♥ Synd bara att det är lika mycket åt andra hållet, och då kan hon ju reta gallfeber på en eftersom man ju vet att hon kan vara världens duktigaste, underbaraste och gladaste.

Tokbarnet mitt, nu är det dags att åka och hämta hem argbiggan.