Torsdags-klagan

Man kan ju inte direkt påstå att man är i sitt livs form just nu.

Efter att ha:

– hämtat Tuva på dagis och åkt med henne till gympan.

– krånglat av hennes kläder och på med gympakläderna, suttit på ett hårt golv i 45 min i väntat på att hon ska bli klar, fått på en väldans arg Tuva (trött och hungrig = inget glatt barn) kläder för att kunna gå hem i regnet.

– gått hem i ös regn från gympan med ett barn som letade vattenpölar och ska hoppa i varje/gå balansgång på trottoarkanten (tåååååålamod) (men Tuva var ju glad iallafall).

– inte ha hunnit hem i tid med en kissnödig Tuva som råkade kissa på sig ute på trappen i väntan på tjocka mamman som kom efter…

– duschat en liten besvärlig rävunge vid namn Isabelle (enligt Tuva) som INTE vill tvätta håret.

– försökt få på rävungen Isabelle kläder, men gav upp och sträckte mig till att det räckte med trosor.

– Stekt pannkakor och ätit dem efter att ha fått en ledsen rävunge att glömma bort att hon ville ha grädde till pannkakorna också (vi hade visst ingen hemma).

– Städat iordning allt i köket så man kunde lägga sig och mysa med den vilda (men glada kanske ska tilläggas) rävungen Isabelle på soffan.

– Blivit friserad av en rävunge vid namn Isabelle (viktigt det där att det är en rävunge som heter Isabelle).

– Blivit lite sur på pappan i huset som stormar in strax innan läggning av rävungen Isabelle, kastar i sig två pannkakor och sen drar igen efter någon minut. (Ok, giltig anledning att dra kanske då det var vägföreningsmöte…)

Så kände jag inte för att klämma ner min ömma STORA kropp i Tuvas lilla säng och ligga och läsa sagor så hon fick låna min iPhone och kika på MyLittlePony filmer på YouTube. Hon blev glad, och var dessutom jätte duktig när jag sa att det fick räcka (hon somnade på bara ett par minuter efter) så helt fel var det ju inte… Men jag känner mig ju lite som en dålig mamma som låter ungen kika på Youtube tills hon somnar.

Men, men. Så kan det ju vara ibland.

Nu sitter jag här med en ond mage (dock inte lika onda som igår kväll så det är nog lugnt) och är vrål sugen på godis och läsk. Och vi har inget hemma!

Nope nu får det vara slut på lilla klagovisan eller vad man ska kalla det.

Vi hörs!

Tisdagens lilla

Så här såg Tuva ut igår när det var fotograferingsdags på dagis:

Klänning från KappAhl (prisvärd, bara 179:-), leggings från Lindex och strumpor från Åhléns (nya).

Iår verkar det också som att Tuva faktiskt blivit fotad! Tjohoo! De två tidigare åren har hon ju vägrat. Inte så mycket att göra åt saken, men samtidigt lite tråkigt för det hade ju vart gulligt att ha skolfoto redan från 1 år.

Går det att leka i klänning?

Jag tycker att det är roligt att läsa kommentarer till olika mamma-bloggar. För oftast tycker jag att det finns två olika. De som klär sina tjejer som små prinsessor (jag är väl en av dem då ;-) ) och får skit för att de inte har på tjejerna ”lekvänliga” kläder. ”Stackars barn som står där och inte kan vara med och leka av rädsla av att smutsa ner sig”. Sen har vi ju de andra ”genus-mammorna”, de som klär sina tjejer som killar och tvärtom (ok, riktigt så illa är det ju inte men om man drar det hårt så…) och då får kommentarer om hur synd det är om barnen som inte vet vilket kön de tillhör och om det verkligen är så farligt att veta det?

(Obs! Jag säger inte här att något utav dem är rätt. Jag är inte så insatt i det här… Jag går efter vad Tuva vill ha och tycker om och styr henne inte. Inte medvetet iallafall.).

Tuva har ju verkligen blivit en riktig klänningstjej och helst skulle hon springa i långklänning vareviga dag (jag kan bara minnas att jag haft en långklänning i mitt liv och det var när jag var på bal i 9:an så det kan inte vara från mig. Jag hade till och med byxor på min student ;-) ) och jag kan inte se att det begränsar henne. Hon far hejvilt ändå och har inte minsta tanke på att ”inte smutsa ner sig”. Inte ens om jag sagt åt henne att ”om du ska ha de vita strumpbyxorna så FÅR DU INTE ta av dig skorna när ni är i lekparken”. Tror ni hon bryr sig? ”Mamma vi får tvätta de här…”

Jag tror att det är vi vuxna som är begränsade i våra huvuden när vi tror att ett klädesplagg ska hindra ett barn i sin lek. Snarare är det väl risken för olyckor som blir lite större? För inte hindrar en långklänning Tuva från att klättra högst upp i klätterställningen. Men just av den anledningen så har vi satt en gräns vid att ha långklänningar på dagis eller vid typ skogsutflykter och dyligt.

 

Att be snällt

Vi håller på och kämpar med att få Tuva att lära sig att be snällt. Att inte bara skrika rakt ut, utan att be om saker och säga snälla och tack. För om man gör det så får man oftast vad man vill ha! Så när Tuva såg Pringles-röret med chips som stod kvar på köksbänken sen fredagskvällen och säger ”Snälla mamma, kan inte jag få lite chips tack? Bara pytte lite? Snälla?” med sin allra finaste röst så kunde jag ju inte neka henne.

Så lördagsmorgonen fick börja med lite chips framför Pippi… Men man vill ju lära henne att man det funkar om man ber snällt. Och dessutom var det inte så mycket chips kvar… ;-)

 

All for Children kjol och dans-skor

Sprang förbi h&m idag (var på jakt efter de här ”born 2011-mössorna”) och lyckades då haffa två saker till Tuva i farten.

Den fina, fina ”All for Children”-kjolen med små silver stjärnor kunde jag inte låta bli att köpa, och sen kom jag på att Tuva behöver något att ha på fötterna till gympan (alla hennes strumpor med halksockor har hon växt ur) och jag har ju sett att de andra barnen har såna ”dansskor” så det fick bli ett par såna också.

Tror ni Tuva vart rätt nöjd eller?

Hon skulle så klart sova med skorna, men hennes pappa lyckades övertala henne om att ställa dem brevid på nattygsbordet (ovanpå bokmalens gigantiska bokhög) efter att hon gjort klart sin ”kvällsballerina” (= en dans), imorgon bitti har det utlovats en JÄTTE STOR morgonballerina!

När Tuva fick veta om lillebror i magen

Tuva har ju från dag 1 (ja, sen den dagen hon fick veta att det låg en bebis i mammas mage) bombsäkert sagt att det är en lillasyster. För något annat kan hon inte tänka sig. Och innan vi var på rutin ultraljudet i v19 så pratade vi mycket med henne om att det KAN ju vara en lillebror. Men efter att vi fått veta att det var en flicka då i vecka 19 så berättade vi glatt för Tuva att hon hade rätt, det ÄR en lillasyster.

Fast det var det ju inte. Och igår när vi gick hem från gympan så började jag berätta lite för henne:

Jag: Vet du, idag har jag vart hos doktorn och kikat på bebisen med en sån grej som man kan kika genom magen… Och vet du var doktorn såg? Jo, han såg en liten snopp!

Tuva (mycket skeptiskt): VA? VAR det en KILLE?!

Jag: Ja, det var visst en lillebror! Kul va?

Tuva (gråtandes): Jag tyyyyyyyyckeeeeeeer inteeeeeee om pooooooooooojkaaaaaaaar!

Sen pratade vi vidare om det och hon lugnade ner sig väldigt snabbt ändå, och nu verkar hon ha förlikat sig på tanken att det visst kommer komma en lillebror och ingen lillasyster. Men det var ju himla tur att vi fick veta det nu, så vi hann vänja henne med tanken. Hade vi huxflux kommit hem från bb med en pojke när Tuva väntade sig en lillasyster så hade hon nog velat åka tillbaka och byta. ;-)

Utvilad? Utedag? Körkort?

Utvilad? Ja, det borde jag vara tycker jag. Har inte vart upp så många gånger inatt (en gång på Tuva, en gång på Aslan som ville ut och så ett par toabesök på det). Efter att jag gjort iordning Tuva för dagis så gick jag och la mig igen och sov tills det plingade en liten toanödig snickare på dörren vid 10.30! Jag trodde klockan kanske var två timmar mindre.

Det är nog en kopp kaffe som behövs, för det känns som att någon sågar i mitt huvud för tillfället. Eller vänta nu, det är ju faktiskt någon som sågar PRECIS OVANFÖR mitt huvud.

Sen missade jag att Tuva har utedag på dagis idag… Såg det nu när jag plockade fram kalendern… Oups, jag skickade iväg henne med strumpbyxor och kjol (tjohoo! Det gick minsann lätt att ta på imorse och det var en glad tjej som skuttade iväg). Men hon har ju alla sina utekläder på dagis ändå så det går nog ingen nöd på henne. :-)

Nu lunch, sen kaffe och ringa körskolan.

Ja, jag har haft uppkörning och det gick inge bra… Så nu ska jag boka in nå lektioner så jag kan på’t igen nästa vecka.

Hörs!

”Men varför har han ett hål där?!”

Jag sitter lite framför datorn här i soffan medans Tuva ligger och tittar på tv när hon helt plötsligt säger:

”Men varför har han ett hål där?!”

Då har det tidigare programmet övergått till Grey’s anatomy och en operations-scen… Oups, dålig ouppmärksam mamma.

Nu är det barnkanalen istället, aningens mer barnvänligt.

En egen kanin

Idag fick jag skriva i Tuvas dagbok då hon skulle skriva en önskelista, och för tillfället så är det detta som Tuva önskar sig:

  • En MyLittlePony-karusell
  • Fler Pollypocket-dockor
  • En riktig kanin
  • Glasögon
  • En ny bok som inte är så läskig om Familjen Kanin som Ellen har
  • En ny tidning

Tuva tycker att det är väldigt kul med kaninerna hos sin mormor och morfar, och hon är väldigt duktig med att mata dem och så. Men jag sa att en egen riktig kanin får man önska sig när man fyller 4 år. :-)

Annars idag så har ju det bestått av bygge här hemma, och jag och Tuva har myst inne fram till eftermiddagen då vi gick till storasyster så Tuva fick leka med Erica. Tuva stannade kvar där ett tag extra också så att jag fick ut och övningsköra en sväng när Simon byggt klart för dagen.

Nu blir det dusch, sen lite te för min jäkla hostiga hals innan det blir dags för sängen. Jag sover ju så dåligt på nätterna och nu när det har vart superprio på bygget (vilket jag ju så klart vill att det ska vara också) så har det ju inte kunnat bli någon sovmorgon för min del.

Vi hörs imorn.

Ha det fint, ta hand om varandra och UPPSKATTA allt ni har.

Ärsch då, värre kan man ju ha det.

Pengarna från försäkringskassan dröjer på sig, och nu har det visst blivit lite strul med min lön också. Får ta tag i allt i början på nästa vecka, men kanske inte så roligt att stå helt utan pengar så här i slutet på månaden och räkningar ska betalas… Sen är det inte så lätt att hålla koll på hur allt ska vara med halvtidssjukskrivningar, heltidssjukskrivningar och hur mycket av det som arbetsgivaren ska stå för med en trött gravidhjärna som måste koncentrera sig för att räkna ut lågstadiematte. ;-)

Sen har min numera vanligtvis glada och duktiga Tuvis bestämt sig för att vara en grinskalle med stora maktproblem just idag. Hon försöker styra mig i ALLT. Jag fick inte dammsuga, jag ska leta efter den där lilla tingelingpennan som hon fick för 1000 år sen som ligger någonstans i huset OM den ens finns kvar, JAG ska bygga pärlplattor för att Tuva blir för trött i armarna av det. Och gör inte mamman som barnet säger så gallskriks det. Undrar vad snickarna på taket tror att jag gör med mitt barn härinne? Jag hör ju vad de säger, så jag antar att de hör ganska bra ut också… Eller är det därför alla helt plötsligt har hörselkåpor? ;-)

Men, men, värre kan man ha det! Och det är bara att bita i det sura äpplet och reda ut saker och ting. Och om ett tag ska jag ta min tjurskalle till unge och åka över till mamma och pappa istället.

Hörs!