Jag måste få skryta lite över Tuva, hon är så otroligt duktig på att äta! Igår gjorde jag en lasagne med lax, spenat, fetaost, keso,vitt vin, krossade tomater mm, och det gick minsann i!

Självklart så var det första hon sa när hon satt sig att hon minsann INTE tyckte om sån mat. Men efter man trilskat lite, matat med det hon kunde tänka sig att äta och fått henne att glömma bort att hon INTE äter sån mat så övergick det i en rolig lek istället. Man blir ju STOR OCH STARK av spenat! Och smart av lax (men det var lite svårare att få in, kanske behövs det mer fisk…? Skojar bara, hon har huvudet på skaft också. Lite väl mycket på skaft ibland…).

Tuva är ju väldigt bra på att äta, och många gånger äter hon mer än mig! Och jag äter ändå inte lite. Inte konstigt att jag tyckte att det var lite svårt att få henne mätt när hon var liten och ammades. ;-)

Vi har ju som regel att hon åtminståne ska smaka (så länge det inte är något mega konstigt, eller jätte starkt), tycker hon sen inte om det så får hon äta det hon tycker om. Då har hon åtminståne smakat (och eftersom hon äter så bra annars så behöver man ju inte vara orolig för att hon inte få i sig tillräckligt om det skulle vara så att hon vara äter ris en måltid). Det är ytterst sällan som vi lagar specialmat till Tuva. Hon äter alltid det vi äter, om det inte är så att vi planerat att äta en mysmiddag själva när hon somnat. Då kan hon få äta pommesfrites och köttbullar framför tvn. Riktig lyx tycker Tuva.

Tuva låg och grät inne i sin säng och när jag gick in och frågade vad det var så sa hon:

”-Jag vill ha ett mjukisdjur UTAN huvud”

Hmmm… Inte lätt att kunna uppfylla den önskan. Efter lite om och men så tog hon sin stora krokodil från Ikea iallafall, eftersom hon sen kom på att hon ville ha ett mjukisdjur med ”lång rygg” också.

Tokiga barn. ♥

Idag kom Tuva hem och berättade att:

”112 – lätt att slå, kan man ringa till brankåren om det börjar brinna”.

”Men om det är massa rök, då ska man krypa ut”

”Brandsläckaren sitter i hallen på dagis, men mamma! Vi har ju ingen hemma. Vi måste köpa en brandsläckare!”

Det visade sig visst att de haft brandövning på dagis idag. Ibland är det verkligen lite extra bra att gå på dagis och lära sig saker. :-)

Bilder som inte har något med inlägget att göra, men skit samma. Det är från i fredags när Tuva fick städryck, och det hör ju inte till vanligheterna må jag säga!

Det är den minsta fröken i huset (den allra, allra minsta räknas nog inte förrens hon kommer ut ur magen) som står för fredagsröjet. Och idag var det röj hos mormor och morfar tillsammans med morbror Ville och kusin Zacke!

Bilder snodda från facebook (Mammas och Mias).

Tack för en mysig eftermiddag! ♥

Oj oj oj, idag har Tuva vart arg. Arg för att hon inte har RAKT hår. ”JAG VILL INTE HA LOCKIGT HÅR!!!” skriker hon och kammar, kammar, kammar. Min fina guldlockiga tjej med perfekta korkskruvar! Hon får ju nästan bara mer och mer lockar i sitt fina hår, tjockare blir det också. Och trots att hon kammar så kommer korkskruvarna tillbaka på ett nafs. Som tur är tycker ju jag…

Jag försöker säga till henne att hon har så fint och lockigt hår, att hon ska vara glad för det men då blir hon bara ännu argare.

Ska man verkligen ha såna problem när man är 3 år? Och vem tusan har påstått att man ska ha rakt? Inte jag iallafall.

Men en annan sak som är kul att hon har börjat argumenterat för sig när hon vill något, det tycker jag är kul! Som när hon hittade ett Tingeling-spel på iPhonen som kostade 38:- (De vet minsann att de kan ta ut pengar på saker…) och jag sa att jag inte hade några pengar nu, att spelet var alldeles för dyrt och att vi kan bara ladda ner spel som är gratis (någon måtta får det ju vara, skulle jag ladda ner alla spel som hon vill ha så skulle det bli flera hundra i månaden). Och då svara Tuva:

”- Men mamma, jag har ju pengar och jag är ju ett barn så jag får inte handla saker. Då kan du få mina pengar!”

Eller som idag när hon ville baka och jag sa att vi inte har tid, vi ska ju på höstmarknaden om ett tag,

”-Men vi kan baka chokladbollar, DET går ju snabbt!”

Sen har det vart en massa andra saker också som hon pratat om. Hon börjar bli så stor min lilla stora tjej. Helt ofattbart! ♥

Åh, idag har det inte vart någon vidare dag för Tuva, iallafall inte sen vi kom hem från dagis. Gråt, gråt, gråt, gråt, och återigen mera gråt. Först nu kunde hon komma till ro och somna när jag satt brevid, sjöng godnattvisor och strök henne på ryggen. Fast hon uppenbarligen var super mega trött.

Grinat efter nappen har hon gjort också, idag var nog värsta dagen. Men det kanske är som med rökning? Brukar de inte säga att tredje dagen som är värst efter man slutat? Jag vet ju inte, jag har ju varken börjat eller slutat.

Nackdelen med att vi slutat med nappen är att Tuva måste lära sig att somna utan den, nätterna blir ju inte så där mega roliga, speciellt inte natten till i natt (antagligen också därför en aningens tröttare Tuvis). Men för varje dag som går utan så kommer ju ljuset i tunneln närmre också.

Ursch, jag mår kasst idag jag med. Kanske också ska lägga mig och grina ett tag. ;-)

Hör imorn!

Oftast är det så himla lätt att klaga när man skriver på bloggen och pratar med andra, och så glömmer man liksom bort att berätta när det är bra. Tror det är lite så för många som bloggar, antingen är det ”rosa skimrande” och aldrig dåligt eller så är livet ett miserabelt helvete. Skämt å sido, det jag ville komma till var att jag ville berömma Tuva!

Hon har blivit en riktig liten mystjej som myser runt här hemma och leker, leker, leker. Oftast själv, och inget gnäll om att ”kom och lek med mig!”. Hon springer in och hämtar det som hon vill leka med i sitt rum själv (tidigare så har man liksom fått sätta igång hennes lek, hämta något och sen börja leken för att hon ska fortsätta). Inte alls mycket gnäll och spring runt benen på en annan.

Är hon trött så bäddar hon ner sig på soffan, kikar på film ett tag och bara myser. ♥

Hon är nöjd på ett helt annat sätt och inte alls lika arg, gnällig och bossig. Visst att hon får gråtattacker, och att hon blir jätte arg över saker. Men det är inte alls på samma vis.

Nappen har hon vart utan i två dagar och två nätter nu, och det har ju gått så bra! Hon grinade lite efter den när hon kom hem från Erica och var trött vid 17-snåret igår, men inget när hon skulle sova. Det tog ju dock lite längre tid för henne att somna än om hon hade haft nappen, och i natt så vaknade hon och hade svårt att somna om. Men det är ju en vane sak som hon måste komma ifrån bara. Och hon nämnde ju inte ens nappen då!

Att klä på henne har ju vart himla bökigt förut, och under sommaren så har hon ju vart besatt i att ha låååååååånga klänningar och inte byxor. Nu går det hur bra som helst på morgonen och idag tog jag till och med på henne jeansen och hon sa inte ett ljud om det! Chockad mamma, haha! Krånglar hon så är det bara att säga att hon är en häst. ”Mamma, du ska säga PROOO!”. Och det funkar i alla lägen, om jag vill att hon ska på toa fast hon inte tycker det. ”Nu är du en häst och nu drar jag i ditt snöre, kom här” och så drar man i ett osynligt snöre så lyder hästen. :-)

♥ Min duktiga lilla tjej! ♥