”Jag är inte liten, jag är pytte stor” – Tuva Djurström, 2 år och 8 månader.

Tack för era kommentarer på trots inlägget. Alla gjorde att allt känns mycket lättare. ♥

På senaste så har Tuva vart trotsigare än trotsigast. Dels tror jag att det beror på att allt blivit knas med hennes rutiner sen vi gick på julledighet den 23:e dec och fram tills NU. Sen kan det även bero lite på att hon under de 5 dagar vi var uppe i Norrland över jul fick 100% uppmärksamhet alla hennes vakna timmar och hon då hann vänja sig vid det och tycker sig vilja ha samma dos när hon är hemma också. ;-)

Det är ju just när hon är trött och inte får så mycket uppmärksamhet som det spårar ur. Dessutom behöver hon aktiveras. Att vara hemma en hel dag gör henne (och mig) rastlös. Att åka in och gå på stan med henne vet jag inte om det skulle funka nu? Oftast så krälar hon på golvet eller springer tokvilt omkring efter 10 min. Visst, små ärenden kan man ju göra men att gå några timmar på stan som man kunde göra när hon var mindre skulle ju inte funka. Eller man tappar ju hela poängen när man svettig måste jaga Tuva tvärsöver, eller försöka få henne att stå upp på spaghettiben…

Men det kan jag ändå förstå. Den 2,5-åring som tycker att det är kul att gå i affärer och kika på kläder med sin mamma måste vara en ovanligt lugnt och snällt barn. Tuva gillar ju inte heller direkt att åka vagnen på det viset, då ska man vara på väg någonstans dit hon tycker att det är roligt.

Nej, det får väl helt enkelt bli fokus på Tuva-aktiviteter snarare än mamma-aktiviteter nu när man är hemma med Tuva. Jag får ju så dåligt samvete också när hon trotsar och jag blir arg för något som bara är för min skull.

Egentligen är det ju bara saker som att gå på stan som inte funkar (om det inte är för kortare stunder då, att äta lunch och kika i någon butik funkar ju).

Fika-dejter hemma hos folk, aktiviteter osv funkar ju fint. :-) Bortsett från när vi ska klä på oss, då är det kanske 1 av 100 som går bra. Oavsett vad vi tänkt göra. Då vill hon INTE.

Som man kan längta till sommaren då…

Ärsch, långt flum-inlägg.

Men har ni tips på hur man hanterar trots så mottages det tacksamt. Ska man ignorera? Bli svin förbannad? Prata om saken?

Nu ska det åtminståne bli lite ordning på sovtiderna så kommer det nog vara en gladare Tuva sen. Sömn 1 timme någon gång mellan 11-13 beroende på när hon vaknar på morgonen och sen nattning vid 19.

Att gå och kika i affärer får jag göra på min ”egentid” som det så fint heter. ;-)

Nu ska jag väcka lilla argbiggan ♥. Håll tummarna för att hon vaknar på rätt sida. ;-)

(Så när jag skriver såna här inlägg så vill jag även tillägga att hon är världens underbaraste unge och jag skulle inte vilja byta henne mot något.)

Jag insåg att jag (med hjälp av Julia) (kul förresten att hon knäpper med min kamera så att jag ibland får vara med också) (på andra bilder än såna jag tar på mig själv alltså ;-)) har ungefär en miljard bilder från Nickis.

Men den här är min favorit, den säger rätt mycket om dagen som var. :-)

Ville, Julia och Tuva. ♥

Igår när Tuva duschade så passade jag på och klippte henne för andra gången i hennes liv. När hon såg saxen så ville hon absolut inte, men till slut när hon blev så inne i sin djungellek som hon brukar leka i duschen så passade jag på och klippte av de två längsta ”tofsarna” så att det skulle bli mer jämn långt.

När hon duschat klart och satt i soffan så hör jag ett ett illvrål och hon är helt plötsligt jätte ledsen, när jag frågar vad det är så skriker hon förtvivlat ”JAG VILL HA LÅÅÅÅÅÅÅNGT HÅÅÅÅÅÅÅR!!!”. Håret hade krullat upp sig och var inte långt alls… Men när vi kammat ut och jag fått lova att jag aldrig mer ska klippa hennes hår så var det lugnt igen och nu har hon en mer friserad page istället för hennes utväxta hockeyfrilla.

Bilder kommer på ”allt” det avklippta och på nya frisyren. Just nu ligger hon och sover så det går inte nu. :-)

Nu är det mat ropar Simon.

Tuva fick spel (haha) på sitt nya memory-spel och kastade det all världens väg och sprang sen in på sitt rum och smällde igen dörren så det skallrade i fönsterrutorna.

Efter två min hör jag henne leka för fullt där inne… Haha! Dramaqueen borde vara hennes andra namn.

Men jag tänkte då passa på mitt i all städning, tvättning och upp-plockning att slänga ihop ett litet inlägg om julen… Få se hur långt jag hinner. :-)

Hörs då.

11.30 startade bilen i Röjnoret och strax innan 21.00 svängde vi in på våran gård. Puh!

Men lilla hjärtat har vart SÅÅÅÅ snäll! Helt galet otippat super snäll. 1,5 timme sov hon precis i början sen var hon vaken resten och det var knappt något gnäll alls. Dock har vi lyssnat så öronen blöder på Emil, barnvisor, nya My little pony cd’n och ny Bamse-cdn. Batteriet på min iPhone spelades upp rätt snabbt också.

Att en 2,5 åring ska hålla humöret uppe i en 9,5 timmars lång bilresa är ju liksom inget mans ens räknar med att den snällaste av de snällaste barnet ska klara av.

Men vårat hjärta kunde. ♥

Vi hörs.

…har min lilla stjärna gjort.

Smällkaramellen, tomtemagneten och granteckningen har Tuva gjort alldeles själv. Kulan med henne på fick hon i ett paket från sina fröknar idag tillsammans med en liten ask med russin och en reflex. Gulligt!

Tomten hade visst vart på deras avdelning idag, och han hade haft med sig ett stort paket som det låg glass i berättade Tuva. ”Tokigt! Man kan ju inte ha glass i paketet heller!” sa Tuva och skrattade.

♥

Idag var det dags för luciafirande på Tuvas förskola. Det var mysigt! Fördelen med att ha barn är ju verkligen att man får gå på såna saker. :-)

Klockan 8.00 så tågade det ut tåg från tre håll in på innergården där alla föräldrar stod beredda med kameror och frös.

Man ser Tuva längst fram där de står innan för dörren och väntar, när dörren öppnades så blev Tuva kanske lite väl exhalterad och sprang ut på gården före alla andra. Vilket ledde till att hon hamnade framför hela ledet och hennes grupp satt lite bakom med fröknarna så jag tror inte riktigt hon såg dem. Så lilla stackarn stod där och såg förvirrad ut ett tag innan hon började sakta smyga sig närmre och närmre oss och till slut stod och höll mig i handen.

Så själva luciatåget vart väl inte så lyckat för Tuvas del. Men det var ett mysigt fika efteråt. :-)

Min sötaste lilla tomtenisse är hon iallafall.  Och på vägen hem från dagis idag så hade hon en egen luciakonsert i vagnen. ♥