Fel barn till fel mamma

Jag har ärligt talat haft en riktigt bra eftermiddag tillsammans med mina två favorit tjejer. :-) Visst att det var fullt ös och jag skulle behöva dammsuga för andra gången idag men det var det lätt värt.

Erica är så otroligt rolig också, när hon kom in och såg vad hon hade på sig under sina ytterkläder (hon hade rosa långkalsonger, typ leggings, och en topp) så säger hon:

”Men oj, jag har ju bara det här på mig! Har Tuva en kjol jag kan låna?”. Som tur var hade Tuva två kjolar långt in i garderoben (hon använder ju aldrig kjol annars) eftersom om Erica vill ha kjol, ja då vill Tuva också ha det.

Erica är ju så sjukt rolig med det där. Det ska vara klänningar och kjolar med volanger och rysch pysch. När hon fyllde år så önskade hon sig prinsess-skor utav oss. Och när hon kommer hit tycker hon att det är jätte kul att prova alla Tuvas skor och kläder. Även Tuvas låda med lite krims krams så som hårband, tofsar, armband och sånt som Tuva inte fäster så stort värde vid är otroligt rolig!

Tuva däremot uppskattar ju fina kläder men det har ju mer med att det är någon rolig figur på än att det är snyggt i sig. Att få på henne nya skor är ju ett stort projekt. Hon vill ha samma som hon alltid haft och favoriterna är ju hennes foppatofflor.

Tuva däremot är ju världens bokmal och uppskattar ett besök i bokaffären mer än ett besök i leksaksaffären.

Tuva tycker heller inte så mycket om godis, medans Erica är en godisråtta utan dess like. ;-) 4 stora chokladbollar och mycket deg/smet smällde hon i sig. Och betydligt mycket mer hade det nog kunnat bli men jag var ju tvungen att sätta en gräns. Vet ju inte vad mamma Malin och pappa Erik skulle sagt om hon kom hem med 23 chokladbollar i magen. ;-)

Det känns lite som att det har blivit lite fel barn till fel mamma där. Haha!

Men det är så mysigt (och skönt för mig) att ha Erica här. För varje gång så leker de bättre och bättre.

Tuva hade nog behövt en storasyster, men det är ju inte så lätt att fixa så här i efterhand. ;-)

Nu ska jag börja med fredagsmaten. Hel-lax i ugn. Mums!

Hoppas ni haft en bra fredag!

Bakom stängda dörrar…

Efter att Tuva sovit så gick vi och hämtade kusin Erica på dagis. Så nu är det röj här hemma. :-)

Ett tag var de instängda på Tuvas rum (ja, alltså inte instängda av mig utan de hade stängt in sig själva) och när jag kikar in så har de bytt kläder.

Vi ska fixa lite lim också, sen ska bokstäverna som ramlat ner från Tuvas dörr upp igen…

Nu ska vi baka chokladbollar!

So long!

Världens största färsting och världens gulligaste tjej

Ursch, tidigare idag plockade jag bort världens största fästing på Aslan. Jag tycker att de är så äckliga! Blääää!!!

Mitt finger med det fina avskavda nagellacket är med bara för att visa hur stor fästingen var.

Men när vi plockat fästingen av Aslan så tyckte Tuva synd om Aslan och bäddade ner honom bland sina saker på soffan och läste böcker för honom.

Tuva har ju en del grejer som MÅSTE med upp när hon går upp på morgonen… Stora mamma krokodilen, lilla bebis krokodilen, Pippi, Lilla Gubben, delfinen, nussen, musen, täcke och kudde.

Tuva läser böcker för Aslan.

Aslan tyckte nog att det var ganska mysigt ändå.

Nej, nu har hon slutat läsa böcker och jag måste kika på henne medans hon ramlar för fullt här i köket. TOK.

Bäst att sluta.

Varför kan man inte bara vara snäll?

Varför ska det ibland vara en sån utmaning att vara förälder? Varför ska man behöva vara hård och uppfostra för att få bra barn (ok, vissa kanske har fått helt underbara snälla barn som gör precis enligt regelboken hela dagarna långa… Men jag antar att de flesta har en liten kamp med sina kids?).

Den här tanken slår mig så himla ofta och jag önskade verkligen att det var så här:

Tänk om att ju snällare man är mot sitt barn, desto snällare och duktigare blir barnet. ”Klart du får sova på soffan, eller vart du vill!” säger mamman till barnet och då svarar barnet ”Nej, men mamma, jag vill ju sova i min säng, nu går jag och lägger mig. Godnatt!” och så lägger sig barnet utan minsta knyst. Eller att mamman säger ”Ja men visst får du göra som du vill hela tiden!” och då säger barnet ”Nej, men mamma, jag vill ju göra som du säger åt mig att göra”.

Eller tänk om det var så att ju mer man skämde bort sitt barn, desto underbarare blir barnet. ”Här gumman får du ditt fjärde Hello Kitty-hus den här veckan” ”Tack mamma! Nu ska jag gå och leka med det och vara knäpptyst inne på mitt rum ett par timmar”.

Ärsch. Man kanske inte vill ha det så heller.

Men den här förmiddagen har vart en pärs. Tuva har styrt och ställt, eller rättare sagt velat styrt och ställt. Jag går ju inte riktigt med på att hon får göra som hon vill och då har hon blivit TOK arg. Planen var dessutom att det skulle bli en städ och tvätt förmiddag och då var det en arg Tuvis som INTE ville att mamman skulle göra nå annat än att behaga henne, så då blev det så klart gråt, grin, skrin och arga miner.

Nu ska hon sova, men det är nog någon som kommer grina sig till sömns verkar det som. Ja, det är ju inte ett hysteriskt gråtande utan mer sorten ”Buhuhu Mamma är dummast i hela världen och det är så synd om mig. Buhuhu”.

Pust!

Anledningen till förmiddagens humör är ju att hon har vart trött, hon vaknade vid 05.45 när Simon gick till jobbet och hon hade nog behövt lite mer sömn. Så jag hoppas att det är en gladare Tuvis som vaknar sen.

Men det är iallafall fredag idag, jag är ledig och ska bara städa badrummet innan hela huset är i topptrim så det är ju nice!

Nu: Kaffe och invänta att det blir tyst i Tuvas rum (nu läser hon visst böcker för hennes Pippi-docka).

So long!

Inget foto iår heller

Idag var det fotografering på Tuvas dagis. Och Tuva ville minsann inte blir fotograferad. Inte iår heller. Så det blir väl till att fota själv iår igen till julklappskorten till farmor & farfar och mormor & morfar.

Fast hon kunde tänka sig att vara med på gruppbilden åtminståne. Så det var ju kul! Det var hon ju förra året också och den bilden sitter uppe ovanför hennes säng. :-) Det var ju hennes gamla klass, så nu får vi byta ut så att hon har sin nya!

Annars idag så har jag lagat supergod kantarellpaj och tagit 1.25 h powerwalk med stavar tillsammans med storasyster. Mycket, mycket härligt! Jag längtar redan till nästa gång.

Hörs!

Tuva drömmer och sköldpaddor

Just det. Jag måste bara berätta om när Tuva vaknade imorse…

Eftersom hon var febrig och orolig i natt så bar jag över henne till oss ganska tidigt. Jag ville ju hålla henne under uppsikt så att inte febern steg mycket helt plötsligt (men det gjorde den inte, utan den nådde sin topp vid 23 kanske, sen började hon svalna igen). Men iallafall, imorse när hon vaknade så satt hon sig upp och började leta i sängen:

”Vart är sköldpaddan?” sa Tuva och vi förstod ju ingenting, ”Vaddå sköldpadda? Du har ju ingen sköldpadda? Det är ingen sköldpadda här.”

”Jo, sköldpaddan var ledsen, han ville hem till sin mamma och pappa. Så då slog jag honom” svarade Tuva då.

Hahahaha! Det var ju bara en dröm!

Men det är roligt med drömmar. Häromnatten så drömde jag att jag förlovade mig med Alex Schulman. Och jag tål inte karln egentligen. Men i drömmen var han ganska söt (han såg alltså inte ut som han brukar) och super gullig så jag tänkte att det kunde nog bli ganska bra ändå. Förutom ringen då, den var formad som ett häftstift med diamanter på och ramlade av hela tiden. Haha!

Kanske ville drömmen säga till mig att jag kanske inte ska ha så förutfattade meningar om vissa personer och att de kan vara rätt så bra ändå. Vad Tuvas dröm om sköldpaddan ville säga henne har jag däremot ingen aning om.

Ciao!

Liten sjukling

Idag vid 15.30 så ringde de och sa att Tuva hade ungefär 40 graders feber. Så jag ringde till min pappa och fick skjuts ut till dagis efter ett tag. I vanliga fall åker jag ju buss och vi cyklar hem. Men att sätta en febrig liten Tuva på en cykel hade jag ingen lust med. Och det gjorde jag rätt i, för det var en slut liten tjej jag hämtade hem.

På dagis sa hon att hon hade ont i örat, men nu när jag frågat hemma så sa hon ”Nej, jag har inte ont, det går bra”. Och i lördags såg jag ett märke på Tuvas ben som var stort som när man måttar och sätter ihop pekfingret med tummen… Jag har inte sett någon fästing, men ändå. När jag la henne så kände jag på henne att febern steg och det lät som det var tungt för henne att andas. Men hon är ju inge snorig, hostig eller dylikt.

Ska nog ringa 1177 om ett tag och rådfråga.

Hörs.