Det låter kanske lite väl enkelt, men jag tror inte på att ångra saker. När jag ångrat saker så har jag försökt att lägga ångestkänslorna bakom mig och istället ta tag i att göra det bästa i situationen och stå för det jag gjort.
Jag försöker faktiskt att leva efter mottot att bara göra saker och säga saker som jag kan stå för. Låter det präktigt?
Men det är så förbannat jobbigt att ångra saker och det är så himla onödigt dessutom. Gjort ÄR gjort.
Sen är det väl kanske lite lättare att säga nu, när man var yngre så var det ju betydligt lättare att ångra saker. För visst har jag gjort massa dumma saker som jag verkligen BORDE ångra. Men samtidigt så kan jag ändå inte låta bli att tänka att alla de där sakerna ju faktiskt tagit mig hit där jag är nu.
Men ärsch, en sak ska jag väl komma på som jag faktiskt, faktiskt ångrat. Och efter lite funderingar kom jag på fyra saker:
- Jag ångrar att jag har låtit folk försvinna ur mitt liv som jag kanske velat ha kvar men som det sen har gått för lång tid och man kommit för långt ifrån för att det ska vara idé att göra något åt saken.
- Jag ångrar att jag tyckte att det var förbannat jobbigt när Tuva var liten och inte njöt av min underbara (men arga och skrikiga) unge. Hon var ju bara så liten ett ytte pytte litet tag…
- Jag ångrar att jag inte köpte de där leopardkilklackarna på Scorett i höstas, nu har jag snart spenderat ett halvår åt att leta leopardkilklackar… Ganska ovärt.
- Jag ångrar att jag håller på och pillar mig i ansiktet så fort jag ser en liten por som ser lite större ut än de andra så jag framkallar mega finnar helt i onödan.
Och ja, det är himla lätt sagt att man inte ska ångra saker, lägga ner energi på saker som redan är gjorda osv. Trots att jag tycker så är det inte alltid lätt att leva upp till det själv… Trots att jag verkligen vill.