>Dags att dra men vart tog tålamodet vägen?

>

Gahhh… Vart har mitt tålamod tagit vägen? Eller har jag kanske aldrig haft något? Kanske var så det var.

Nu har jag packat klart iallafall, är ju inte så mycket som behöver packas för en helg men har man en liten Tuvis som kryper efter, halkar, skirker, är arg och ställer sig upp mot ens ben HELA tiden så blir man snurrig.

Jag tänkte att hon skulle sova minst en timme nu, men det blev bara 40 min och det är ju på tok för lite. Lilla hjärtat är inte på humör idag. Lite konstigt för de två senaste dagarna så har hon vart kikigare än vanligt på dagarna men faktiskt sovit lite bättre (ja, fortfarande inte bra, men bättre!) på nätterna. Undrar vad det kan bero på?

Sen så är jag ju kanske lite knasig också. Jag vill ju sminka mig, och platta håret (eftersom det är i stort behov av klippning så funkar det inte lockigt) och klä på mig. Helst i hyfsad lugn och ro också. Men det kan man ju glömma! Tuva har ju fått högre krav på sig också iofs, för några månader sen tyckte jag att det "gick bra" att fixa iordning mig bara hon inte skrek och det innebar att jag samtidigt som jag sminkade mig gungade babysittern med ena benet och sjöng barnvisor. Riktigt så är det ju inte nu… Haha!

Sen har jag ju något konstigt i mitt huvud som säger att jag är en dålig mamma när hon skriker och jag står och plattar mitt hår eller sminkar mig. Samtidigt som jag VILL ju det. Och då blir jag irriterad på mig själv för att jag är en dålig mamma OCH för att jag inte hinner platta håret. Knas-knas-knasboll är vad jag är.

För om hon sitter och kink-skriker lite är väl inte hela världen? (HÅLL MED MIG NU TACK!)

Nämen, lilla hjärtat har hittat en tidning (hon har nappen i så hon biter inte loss några bitar) och har vart lugn nu medans jag knappar på datorn. Det gör mig glad igen. Är Tuva glad och nöjd så är jag det. Jajamensan!

Nej hörrni, jag som hade så mycket bilder att visa. Det får bli på söndag istället. Men nu måste jag faktiskt stänga ihop här, hälla i mig kaffet och packa ihop våra grejer och oss själva.

Kisses.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *