>Den stora tragedin

När det var två dagar kvar på Kreta så försvinner Tuvas nusse. Förmodligen när vi var på väg till en restaurang, med en del små stopp i supermarkets. Eller när vi var på väg hem därifrån.

Katastrof tänkte vi när vi upptäckte det när Tuva skulle sova och jag sprang tillbaka hela vägen och frågade överallt där vi hade vart som de sett en "Blanket with a teddybear head" och alla såg lika frågande ut. Ingen nusse gick att hitta… Men så fick jag en snilleblixt, jag hade ju med mig ett par små shorts som är i nästan samma material som nussen och de funkade fint för att Tuva skulle somna. Puh!

På vägen hem från Arlanda svängde vi förbi Barnenshus och införskaffade en så lika nusse som möjligt. Dock var den inte lika fin som den innan som hade hjärtan och grejer på sig, men den är ju tuffare med sitt lejonhuvud.

Första fina nussen som var en present från Tuvas morfar, andra "nussen" blev mina shorts och tredje blev med lejonhuvud.

In action med nya nussen, och kika på huvudet, TUVA KAN HA TOFS NU!

Men jag tror att det är jag som är mest ledsen över att nussen försvann, jag har ju lite lätt att fästa mig vid materiella ting och det känns som att en del av min lilla bebis Tuva blev kvar på Kreta. Det har ju vart det käraste hon ägt sen hon var liten. Och som hon grejat med den där nussen…

Två lite roliga historier angående nussen är ju:

Tuvas min när jag visade lejonhuvudet på nussen, snacka om att se förvånad ut! Hahaha!

Att när vi åkte ut till Funbo i lördags och Simon släppte av mig och Tuva så lyckades jag tappa nussen och Simon köra över den på den leriga uppfarten… Illa, illa. Som tur var så tvättade Tuvas mormor upp den och torktumlade så Tuvisen slapp återgå till shortsen.

Nu: Dusch, sen har Simon krävt massage. Han påstår sig ha vunnit det genom att vi spelade kort förut men jag vet inte jag…