>
Känns alltid konstigt och tomt att komma hem efter en förlust. Men, just nu känns det väl ändå nästan ok. De åkte ju ändå ur tvåan i höstas och vi ligger i femman. Dock gav vi dem en match och stod upp bra!
Synd att jag är så förbaskat kass bara. Jag blir tokig på mig själv… Dels för att jag blir så himla nervös innan match så att första halvlek bara gick åt till att vara stirrig och nervös. Jag hittade inte min position och var en hundradel efter i tanken mot vad motsvåndarna var hela tiden. I slutet av första fick jag en smäll på knät och bytte av, sen satt jag på bänken fram tills att det var ca 25 min kvar av andra och då jag fick komma in igen. Och då var det en betydligt mer taggad Sara som ville spela som kom in. Tänk om jag hade haft den sinnesstämningen redan från början? Hur gör man för att fixa det? Hör gör man för att släppa dåligt självförtroende och våga?
Men mycket mer matchträning, mycket mer kondition och mycket mer träning ute på större ytor så ska jag nog komma tillbaka.
SSSSSSSSSS ger jag mig själv.
Nu ska min ömma kropp och jag hoppa in i duschen (ja, jag duschade efter matchen också men för att jag ska känna mig ok så krävs det lite tid, och den tiden finns det inte när 16 spelare ska dela på 2 duschar.).