År 2011 såg det dock annorlunda ut, då hade vi fortfarande inte sett vårat bebismonster. 22.55 behagade han komma ut med lite hjälp från den beryktade sugklocklan. Men ut kom han och då här 1 år senare så känna det totalt oviktigt hur.
Iallafall, bortsett från firandet på morgonen så hann vi in och handla och göra storasystern överlycklig.
Som hon pratat om ”spökskolan” aka ”Monster High” senaste veckorna. Lyckan är total och hon ligger just nu och sover med sitt monster.
Efter handling så stod det playdate här hemma på schemat med bästa föräldalediga sällskapet. :-)
Och nu på kvällskvisten så har jag bakat 90 muffins som ska förvandlas till cupcakes till morgondagens 1 år kalas.
Muffins i ugnen, muffins på bänken, muffins på kaminen och muffins på bordet. Heja mig!
Nu har jag fått i mig ett par glas vin och en räkmacka och håller på att avlida av trötthet.
Natti!
Grattis till stora lillkillen i efterskott!
Och herregud, 90 cupcakes! Det var inte dåligt, hihi…
Ha det fint!
Har väl grattat redan i något av alla sociala medier tror (hoppas) jag:-)
Vi har också en sugklockepojke och jag ryser lite av ordet sugklocka…men bra att den finns!
Kram på er och bra jobbat med alla muffins:-)
Ja, det tror jag nog. :-) Jag har bara bra tankar om sugklockan, vette tusan vad som hänt om jag inte fått hjälp med den just DÅ och jag var så borta att jag inte ens märkte den. Det var för min skull det blev så, Isak mådde finemang hela tiden så det kanske också är lite därför som jag tyckte att den var ”bra” (bra är ju fel ord att använda i sammanhanget men du förstår ju vad jag menar. :-) ).
Kram
Ja du har helt rätt, det är superbra att den där klockan finns, verkligen! Vill inte riktigt tänka på vad som hade hänt utan den. Huvudsaken att barnet kommer ut men följderna alltså….men de blir väl också olika såklart för olika mammor.
Kram!
Ja, följderna… :-S En av mina egenskaper jag tycker bäst om är att jag har väldigt lätt att glömma och förtränga jobbiga saker… Dessutom så var jag bara överlycklig att jag fick ha en bebis i början av Isaks liv att allt annat liksom kom lite i skymundan. Min kompis hade ju nyligen förlorat sin bebis när Isak föddes. Så det kändes fel att klaga på sånt då precis, till och med inför mig själv.
Men ja, jag minns att jag fortfarande inte har helt ok vid julen och då var han ju strax över 2 månader… :-S MEN, nu är det gjort och man har läkt och barnmorskan som födde Isak LOVADE mig att det inte skulle bli lika om jag någongång skulle föda igen. Så det litar jag fullt på. ;-) Tuva föddes med kejsarsnitt så jag räknades som förstagångsföderska med Isak. Kram