Ja, det har då verkligen ekat tomt här inne under december och början på januari! Men jag har haft en liten bloggkris i samband med dåligt med tid.
Bloggkrisen består av att jag inte vet vad jag känner att det är ok att jag delar med mig av. Och när jag dragit av alla saker jag inte tycker känns bra så återstår det så lite. Och själva grejen med min blogg är ju att jag vill skriva personligt! Inredningsbloggar, modebloggar, barnklädersbloggar och allt sånt finns det ju betydligt bättre och jag har inte intresset att kunna fylla en hel blogg med något av det ämnena.
Största problemet (utöver tidsbrist) är väl egentligen Tuva. Hon läser ju bra nu, och hon har kompisar som läser, så rent teoretiskt så skulle de ju kunna läsa min blogg (även om jag misstänker att så många 6-åringar INTE gör det) och jag märker på Tuva att så mycket saker är känsliga, och så mycket saker som hon inte vill att jag pratar med andra om. Och då kan jag ju inte skriva ut det på nätet heller… Jag vet att jag la upp ett inlägg om henne tidigare i höstas, och direkt när jag publicerat så kändes det bara SÅ fel. Jag kände mig som en hemsk mamma. Tidigare har jag tänkt mycket på hur JAG skulle känna om jag var mitt barn och jag blev bloggad om, och då har jag känt att det är ok. Men Tuva är en betydligt mer eftertänksam, fundersam och känsligare person än mig.
Sen vill jag inte blogga om mitt jobb, om Simon eller om andra personer. Så vad finns kvar? Isak, katten och kaninen? Blir ju lite konstigt också att utesluta Tuva från bloggen. Det känns ju heller inte bra. Förstår ni dilemmat?
Sen är det ju så att sen jag fick min nya tjänst på jobbet i början på sommaren så krävs det mycket mer av mig på jobbet (= SÅ KUL!), jag lär mig massor av saker varje dag och hjärnan får verkligen jobba på när jag är på jobbet. Det jag gjorde innan kunde jag ha gjort i sömnen i stortsett (jag har ju jobbat med prepress sen jag tog studenten 2001, så det var väl dags för lite utmaningar… ;-) ) så när jag tokstirrat in i en datorskärm under hela jobbdagen så är man ju inte så där jätte sugen på att slå på datorn hemma när man kommer hem.
När bloggen känns som ett betungande måste så får man ju fundera lite varför man håller på. Men samtidigt kan jag inte släppa bloggen heller. Jag känner inte att jag vill sluta (för det är ju där jag hamnar nu känns det som, efter att ha haft bloggpaus under hösten med) men jag vet inte hur det blir i framtiden. Det får väl bli lite hattigt och så får jag kanske tänkta kvalité istället för kvantitet som innan. ;-)
Men ja, ja. Bloggkrisar kan ju ältas i en evighet. Vad har hänt sen sist då? Jag har fokuserat på min lilla familj, tränat, åkt skidor, vart förkyld, fyllt 32 år, hittat nya hobbys, haft en mysig jul i Bastuträsk och vad som känns som en evighetslång julledighet och nu är jag sjukt pepp på 2015!
Julafton! Från att ha vart panikslagen när tomten kom året innan så förstod Isak att tomten = paket, och en mycket nöjd Isak gav till och med tomten en kram.
Nyårsfin Tuva!
Nyårsfin Isak! (De svarta chinosen hade han vuxit ur upptäckte jag samma dag, så det fick bli jeans till kavajen..)
Jamen, vi hörs väl då! Kan bli förr, kan bli senare… ♥