En tålamodsprövning?

Ojojoj, ibland har jag lust att slita mitt hår och hoppa ut för stupet som vi så lämpligt har här på våran tomt.

Tuva har börjat med en så himla irriterande sak, hon lyssnar inte alls när jag pratar med henne och det spelar ingen roll vad det är. Hon bara ignorerar och skiter i mig. Och det är inte det att hon inte hör, för säger jag med precis samma tonläge som jag nyss sagt tex ”vill du välja kläder själv idag?” säger istället ”Nä, nu ska jag nog ringa doktorn för Tuvas öron” så hör hon minsann direkt och kan säga vad jag nyss sa.

Jag blir tokig.

Ikväll när vi kom hem (vi har spenderat eftermiddagen fram till 18.30hos big-sis och Tuva och Erica har lekt så fint och haft så kul!) så hade vi vart och köpt chips till fredagsmyset och jag hade lovat Tuva att hyra en film via boxern medans jag skulle bada Isak. Nu gick det inte att hyra film (telia-felia) men jag frågar Tuva typ 20 gånger (ok, kanske fem) om hon ville ha chips i en skål och hon svarar inte. Så jag går och badar Isak, och försöker ropa på henne och förklara vad som gäller nu (inget chips och sängdags när jag är klar) men jag får inget svar. Tuva ropar ”MAAAAAAMMMMMMMMMMMAAAAAAAA!!!” och när jag svarar så får jag inget svar tillbaka heller. Hon ignorerar liksom mig fast det är HON som ropat efter mig.

Jaja, jag badar klart Isak och kommer upp och ska lägga henne i säng och då blir det självfallet ett skrik-kalas utan dess like (Isak var trött han med och sympatiskrek med storasystern) för hon hade ju inte fått hyra film och inte fått chips!

Men hon åkte självfallet i säng och när jag tittar in efter 5 sekunder så har hon kastat ur allt ur sängen, då får hon snällt ett ultimatum om att om hon plockar upp allt och bäddar i sin säng OCH ÄR SNÄLL, så ska jag komma in och prata om saken när jag gett Isak mat.

Tro att jag är förvånad när jag sitter och ger Isak mat och det är TYST! Det brukar ju vara rätt mycket gråt iallafall, så när Isak ätit klart på kanske 5 min så går jag in och då SOVER hon! Hon hade bäddat ner sig! Trötta lilla tjejen… Och en mamma med lite dåligt samvete som övervägde en halv sekund om hon kanske skulle väcka lillan… Men nej, hon får sova vidare. Okissad, o-ombytt och oborstade tänder. En natt gör väl inte så mycket.

Isak somnade som en stock i famnen efter att han ätit så han ligger också nerbäddad  sin korg och sussar sött. Lugnet har lagt sig i huset… :-)

Men oj, nu snöade jag in på vad som hänt ikväll. Det jag skulle skriva om var ju det här himla irriterande som Tuva lagt sig till med. Att vägra lyssna på mig! Jag kan ju bli tokig, hur tusan får man henne att komma över det där?!

Hon är ju så himla stor och duktig med allt annat. Så förståndig och smart. Så man blir ju lite tokig när hon liksom bara trilskas med något så här. Men man får väl inte glömma bort att hon faktiskt bara är 3,5 år…