1 maj 2015, när vi var på hotellrummet i Nice så gick Simon ner på knä och friade. ♥
Firar förlovning på stranden i Nice. ♥
Jag sa så klart ja, även om jag var väldigt chockad. Hade nog tänkt lite att vi skulle bli ett sånt par som inte gifter oss eller förlovar oss. Vi har ju liksom inte kommit till skott på 9,5 år och ändå skaffat villa och två barn tillsammans. :-)
Då hade Simon köpt en tillfällig ring åt mig, så skulle vi välja ringar tillsammans sen. Och det var ju inte det lättaste! Vad ville jag ha egentligen? Annars brukar jag inte fundera så mycket, det går ju alltid att ändra sig och byta ut. Men den här ringen kommer jag ju förhoppningsvis att ha hela livet. Efter mycket funderingar så landade det till slut i att vi valde de här ringarna:
Inte så matchande, men sak samma! Vi är väldigt glada och fick ringar som vi trivs med båda två. ♥ Jag ville dock skriva in ”Fan vad nice” i ringarna, men det fick jag inte. Jag fick bara ta med Nice. Haha!
Så nu börjar det pratas bröllop… Än så länge så har vi inte kommit så mycket längre i planerna än så. Vi vet typ hur vi skulle vilja ha det, men jag är också lite splittrad. Saker som var oviktiga förut har blivit väldigt viktiga nu efter att mamma dog. Så jag känner mig väldigt splittrad i hur jag känner att det ska bli, samt att jag så klart är väldigt ledsen över att mamma inte kommer att kunna vara med. Jag har liksom aldrig tänkt tanken att någon kanske inte ska kunna vara med vid viktiga händelser i mitt liv, man tar ju för givet att de ska finnas kvar.
Mamma saknas mig något så enormt just nu.