Alla (eller de flesta?) har ju oftast något problem med sina barn.
Hos oss är det verkligen GRÅTEN (utöver att Isak vaknar 04-05). Oj så jag kämpar och förklarar och ber om att man kan säga vad det är som är fel först utan att börja tvärgråta direkt. Säger man att man tappade pennan så kan jag komma och ta upp den om du inte orkar böja dig lite grann. Och nu när lillebror börjar bli lite större så märker jag att han tar efter sin storasyster mer och mer.
Inget utav barnen är liksom direkt fogliga och kan finna sig i något som inte passar dem, utan då blir det gråt, gråt, gråt och gråt. Tuva kan gråta sig igenom middagar, nattningar och ja, allt när man ska göra något och det GÅR inte att göra rätt. Även fast jag anstränger mig allt jag har för att det inte ska bli gråt så hittar hon oftas något att gråta över. Tex så duger inte kläderna jag valt (oftast får hon inte byta, men så ger jag med mig en gång för att jag inte vill ha gråt) och så får hon byta. Då kommer hon på att hon just ska ha den där klänningen som ligger i tvätten. INGEN annan duger!
Men hon är inte långsint! Nej, här svänger det hejvilt i humöret, det finns nog inte så många som kan vara så glada som Tuva heller. Lagom tills mamman får psykbryt över gråten så ”vips” så skrattar hon och är med i matchen igen.
Jag kan liksom inte förstå vad jag gör för fel, varför det blir så mycket gråt. För jag försöker verkligen att undvika och välja mina strider över det jag tycker är viktigt. Att sitta vid bordet tills man ätit upp tex, det har vi många strider om. Men det har jag valt. Synd bara att det inte går in i lilla huvudet. ;-)
Sen pratar jag om det andra, massvis! Både i stundens hetta och vid andra tillfällen då det troligtvis går in mer av det jag säger.
Ärsch, svamligt inlägg.
Ni med äldre barn, hur har ni det hemma? Hur gör ni?
Simon tror att jag är deprimerad när jag är helst slut och osocial om kvällarna, men jag bara njuter av lugnet… ;-) Jag har ju haft semester själv med barnen i två veckor snart, och ska ha det en vecka till. Och vi har det super mysigt också så klart! Vi har det toppen bra. Så klart. Och barnen är ju det viktigaste och bästa jag har, som jag älskar överallt annat och allt det där. Men det vet ni ju. :-)
Att lägga upp bilder på en gråtande Tuva kändes inte riktigt schysst, så jag bjuder på fyra från i tisdags när jag ledsnade på hemmet när Simon kom hem lagom till nattning och så drog jag iväg med en vinflaska i högsta hugg till bigsis. När jag gick hem så satt Aslan och väntade på mig på vägen och sen hade han pusskalas med mina ben resten av vägen hem. ♥