Historien om pojkens tänder

Såg att Anna S undrade om historien om Isaks tänder, och jag vet att det är fler som frågat tidigare. Så jag tänkte att jag drar den här i lite korthet:

Isak föddes med två tänder. Skit kul tyckte barnmorskorna och sprang och hämtade sina barnmorskekompisar för att visa. Mindre kul tyckte jag då jag blev lite orolig för det där med aminingen. Men det gick bra iallafall och jag hann aldrig få ett hugg från de små vampyrtänderna.

När Isak var runt två månader lyckades jag fånga mini-gaddarna på bild:

Sen när han var runt 3-4 månader såg jag hur de började få mörka fläckar, och att det ramlat loss bitar. Till slut så fanns det inget annat kvar av tänderna än det som är jämns med tandköttet. Ibland kunde man se att de växte lite, då det blev en liten vit ring runt groparna, men det försvann också.

I början av sommaren ringde jag tandläkaren för det kändes inte bra att ha så där. Mitt i där tanden skulle sitta så var en mörkt brun fläck. Men tandläkarna bara ifrågasatte om han verkligen haft tänder och om det nu inte var inflammerat och svullet så gör man inget.

Jag tyckte ändå inte att det kändes bra, jag märkte ju att han hade ont (men om det berodde på att han var på väg att få nya tänder eller om det var de som gjorde ont visste jag ju inte) så jag fortsatte att söka för det, men blev hemskickad varje gång.

Jag berättade ju hur det var, att han kunde sitta och äta för att helt plötsligt bli totalt hysterisk och att han kunde få anfall då man såg att det gjorde ont i munnen då han bara skrek till och bet i första bästa sak.

Till slut började det blöda ur såren i mitten av tanden och jag sökte ytterligare en gång, då tror jag tandläkaren blev less på mig och gav mig en remiss till barnspecialisttandvården ”men det är lååååååång väntetid, flera månader!”.

Som tur är så vet de dock vad de gör på barnspecialistmottaningen, när de fått in remissen och såg att det stod att han kanske hade ont så ringde de upp och jag fick en avbokad tid dagen därpå. 20 december 2012.

När vi kom in och tandläkaren kikade på de små groparna så blödde det bara av att hon rörde på dem, och hon hade aldrig sett om ett fall där det hade fått gå så långt att man slet ner tänderna så pass! Så det blev urdragning på stört. Patienterna efter fick bokas av pga ”akutfallet” och jag blev lite nervös. Vi skulle ju åka upp till Bastuträsk över julen bara någon dag efter, så jag undrade om det inte var bättre att vänta om det skulle bli eventuella komplikationer.

Men nej, han kunde omöjligt få ondare än vad han redan hade och tänderna måste dras på stört. Tandläkaren sa att han kommer att ha mindre ont redan efter när bedövningen släppt mot vad han haft och gått med så länge…

I februari-mars 2012 nöttes tänderna ner, och i december (!!!) fick han äntligen bli av med dem. Fatta vad ont han haft, och hur länge han fått gå med tandvärken! Tänk att ta två av dina tänder, och såga av dem jämns med tandköttet så att alla nerver och blodkärl är blottade och så ska du gå så i nästan ett år.

Jag är så himla arg och besviken på tandvården så att det inte finns ord för det.

När tänderna var dragna så blev han en helt annan pojke och det hände hur mycket som helst utvecklingsmässigt. Han blev inte längre lika bunden till mig, han började försöka prata och började gå. ♥ Våra måltider blev lugna då han inte längre fick hysteriska utbrott och hela han blev en mycket lugnare och gladare pojk.

En av tänderna fick vi med hem och den andra fick åka på analys, det finns ju en risk att han hade något emaljfel, men troligtvis så var det bara så att tänderna hade kommit upp alldeles för tidigt och de var för outvecklade. Vi har inte hört något från analysen så jag antar att det är det senare som var orsaken.

♥ Min tuffa lillfjant. ♥