Igår på lunchen satt jag i godan ro och åt min matlåda när telefonen ringde. När jag såg att det var från förskolan så anade jag oråd och mycket riktigt:
”Isak har ramlat och slagit sig i ansiktet och behöver sys”
Gah! Panik och stress. Kastade in mig i bilen och styrde kosan mot förskolan. Hämtade upp en sårad pojk och sen direkt till barnakuten där det inte är lika akut (Dessa väntetider… Vi måste satsa mer på vården! Jag kan gärna betala mer i skatt!). Efter ungefär 17 timmar (eller typ 2 om man inte ska överdriva) så blev Isaks sår rengjort och tejpat och i några dagar måste han ta det lugnt och hålla såret torrt.
Lätt.
Inte.
Gah.
Alltid är det något med den hör pojken!
Jag tror inte vi vart med Tuva en enda gång till barnaktuen? Eller jo, en gång när hon var ett par månader gammal och snorig. Men det behöver vi nog inte ens nämna… Det var ju bara nervösa förstagångsföräldrar. Haha! Isak är väl snart stammis. Och ja, det är en himla tur att han gör sig illa på förskolan med, annars hade vi väl snart fått soc på oss…