Vi kan kalla en av Tuvas fröknar för J, och fröken J pratas det mycket om här hemma.
”Pappa du är så busar så mycket! Men du busar inte lika mycket som J…”
”Mamma du är så tokig! Men inte lika tokig som J…”
”Mamma, den fröken som inte är en flicka, han heter J”
Så när jag berättade för Simon att det är nog någon som är lite förtjust i sin fröken J så sa Tuva ”Ja, det är jaaaaaag!” mycket glatt.
Vi får ofta höra Tuva berätta bra saker om sin fröknar hemma, hur mycket hon tycker om dem osv. Hur bra känns inte det?
:-)