Idag har jag stått på loppis för första gången i mitt liv. Det var spännande! Jag och Carro delade bord och eftersom hon stått tidigare så kändes det tryggt med någon som visste hur allt funkade (bara det att hur man kör upp och lastar ur, parkerar, hittar bordet, hur man får ställa upp, och sen hur man kör upp för att packa tillbaka osv…) och hon hade också förvarnat hur folk prutar… Det var ju heeeeeeeelt galet! Det spelar ingen roll vilket pris man satt, även fast det var 1 krona så ville de ha två för 1 krona. Och vissa som inte fick igenom sina prutningar (vi snackar liksom över 70% prutning på priset ibland, men aldrig mindre än 50%) kunde bli sura och slänga tillbaka grejerna, och vissa bara gav sig inte (men OM du SÅ gärna vill ha den klänningen så kan du väl betala det låga priset jag ber om?!).
Och jag blir ju motsträvig när folk är så där och vägrar ge med mig istället. Då ger jag hellre billigare (och det gjorde jag med!) till dom som INTE prutar. Jag står ju liksom inte där som någon välgörenhet, om jag ska ge bort sakerna så ger jag ju hellre till någon jag känner.
Men, men! Det var kul ändå och jag fick lite blodad tand. Trots att sålde mycket så har jag mycket kvar så det lär bli en gång till, och sen är jag lite sugen på att stå på en barnloppis med i vår.
Myyyyyyycket grejer! :-)
Ja, jag är ju värsta erfarna loppis-säljaren.. ;-) Från att aldrig ha stått på loppis till att stå 3 ggr på en månad! Vi kör i vår igen.. :-)
Haha, ja men snart så! :-)
Åh, jag är också så sugen på att stå på loppis! Det är en i helgen men jag har inte tid då… hm, nästa gång kanske!
Ja, det krävs ju lite förberedelser känns det som. Skönt att ha plockat iordning ordentligt och prismärkt osv innan man kommer dit. Inte för att folk kollar på prismärkningen men ändå… Hahaha!