Så kom dagen vi laddat för. Alliansloppet 2016. Jag skulle köra 48 km och Linnéa (lillasystern för er som inte vet.) 32 km. Jag körde ju 32 km förra året och det gick ok, så jag tänkte att jag behövde en värre utmaning iår.
Vi kom ner på fredagen och jag var nervös men taggad. Ville liksom bara stå där vid startlinjen och få komma iväg. Att klockan skulle bli 11.00 på lördagen. Linnéa däremot funderade på vad som skulle vara lättast, smita iväg under natten eller fejka en magsjuka. Haha! Men vi stod där iallafall båda två när starten gick.
På hotellet, efter frukost och i väntan på att få rulla iväg till starten.
I väntan på starten! Jag startade 11.00 och Linnéa en kvart efter.
Loppet gick helt över förväntan för min del. Jag kom på att det ju fanns en risk för att jag på riktigt skulle bli sist i mål! Förra året åkte jag som sagt 32 km, och då skulle ju många åka ett varv till. Men i år så åkte jag maxlängd, och det var bara 15 startande i damklassen. Desto mer i herrklassen, men de har ju en väldig fördel med styrkan… Och förmodligen så är alla som kör 48 km väldigt vältränade, annars kan man ju anmäla sig till 32, eller 16… Så, jag förberedde mig på att komma sist i mål. Och tänkte att jag skulle bli väldigt glad om jag kunde köra på 3 timmar och 30 min.
Men så kände jag mig stark i stort sett hela loppet igenom och jag fick snarare hålla igen (var rädd för att gå in i den där berömda väggen som jag hört talas om) större delen. Jag kom i mål på 3 timmar och 17 minuter och med drygt 30 personer bakom mig! DET NI! Jag är sjukt stolt över mig själv.
Jag kände mig ändå stark och inte helt slut när jag kom i mål. Mest illamående och matt, men det berodde nog mest på att jag inte ätit på hela dagen och tankat mig full med olika energigrejer. ;-)
På väg ut på andra varvet… Så snygg. ;-)
Så stolt över den här medaljen!
Efter loppet så hängde vi kvar för att se när pappa och resten körde tävlingsklassen och efter det var det bara att gå till hotellet, duscha och göra sig iordning för middag och öl på stan. Mycket trevligt! (Berodde dock på sällskapet, i Trollhättan var det stendött, haha!)
Sjuuuuukt god öl!
Känns lite trist nu när det är över faktiskt, även om det känns lite skönt att det faktiskt gick så pass bra som det gjorde. Jaja, bara att tagga om till nya mål… :-)