Mitt stackars lilla känsliga hjärta!

Stackars min lilla Tuvis. Det där med att ta blodprov i armen i måndags satte spår i henne… Oj så rädd hon är för att byta tröja… Både igår och idag när jag hämtade henne så sprang hon runt med sin fleecetröja inne. Svettig och go. ;-) Först trodde jag att hon var rädd för att det skulle göra ont att ta av sig tröjan för att det kanske skulle komma åt plåstret, så det har ju vart ett himla lirkande för att byta kläder på henne.

Men så idag när vi skulle duscha så blev det panik och katastrof! Lilla Tuvis flippade ur lite grann, och jag tänkte att ”ärsch, jag klär av henne och tar av plåstret” så jag gjorde det kanske lite väl… okänsligt. Vilken panik hon fick!!! ”JAG VILL INTE SEEEE BLOOOOOOODEEEEET!!!” skrek hon. Så grät hon så att hon skakade länge. Vi försökte ju visa henne de små sticksåren (+ att det var lite rött från plåstret) så att hon skulle se att det inte var något farligt men hon var hysterisk.

Först när vi fick på henne en ny tröja och hon fick ha nussen (snuttefilten) på armen så lugnade hon ner sig.

Vi har ju försökt att prata med henne om det också, så att hon ska förstå att det inte var någon fara… Men hon berättar mest om hur rädd hon var, och att hon tyckte att det var läskigt.

Natten som var så sov hon med nussen på armen hela natten (när jag var upp några gånger på henne så la jag nussen vid hennes ansikte som jag brukar när jag bäddar om henne, men då flyttade hon det till armen nästan i sömnen), och nu när jag var in till henne så ligger hon med nussen på armen och håller om den.

Stackars min lilla sötis.

Hon är ju inte så van vid såna saker. Men jag trodde ändå att det snabbt skulle gå över och att hon inte skulle tycka att det var sån stor grej och sen glömma bort.

Nope, nu ska jag sova. Tröttare än tröttast som vanligt.

Ciao!