Idag är det mvc-besök som står på schemat. Jag ser fram emot att få höra hjärtljud, att kanske få veta hur hon ligger i magen (känner oftare och oftare en stor kroppsdel som trycker uppåt… Lite nervös att det KAN vara huvudet…) och kolla om mitt järnvärde stigit från 106 nu när jag äter järntabletter så magen skriker ”SLUUUUTAAAA!”.
Det jag inte ser fram emot är att berätta hur jag mår. Jag HATAR att berätta hur jag mår om jag mår dåligt. Jag vill bara säga ”Bra!” och inte få några följdfrågor på det. (Pappa brukar skoja om när jag var liten och var in till doktorn när jag var sjuk/gjort mig illa/brutit något och doktorn frågade hur det var med mig, ”Bra…” svarade jag varpå doktorn undrade vad jag gjorde där… Haha!).
Känns som att jag är liten, klen och värdelös när jag säger hur jag egentligen mår. Att jag bara är ute efter att bli sjukskriven så att jag kan slappa hemma för att jag är för lat för att jobba. Och det att man verkligen måste ta i och beskriva allt. Kan de inte bara se på mig att jag inte mår bra och läsa mellan raderna av det jag beskriver? ;-)
Problemet är ju att jag inte kan jobba, det gör på tok för ont. Jag får ihålliga sammandragningar som inte släpper av vila, vilket gör att jag inte kan sova (Vem kan sova med kramp som kommer med jämna mellanrum hela natten), vilket gör att jag blir tröttare och det blir ÄNNU värre med sammandragningarna. Sen har jag ju det här med svimnings/kräkfärdigheten som kommer helt akut helt plötsligt. Oftare om jag inte har möjlighet att vila. Och då är det verkligen akut, för det känns som att jag är 1 sek från att svimma och spyan sitter i halsen.
Och jag har faktiskt försökt allt jag kan med att jobba, för det är inte det att jag inte vill. Hur kul är det att sitta hemma helt själv och inte kunna göra något? Men det funkar inte att åka in till jobbet för sen åka hem gråtandes i panik över hur man ska lyckas ta sig hem utan att föda barn, svimma eller kräkas.
Jaja, halvtidssjukskriven är jag ju men jag skulle ju behöva bli heltidssjukskriven. Kanske skulle behövt ha med mig Simon som lite stöd, så man slipper sitta där själv och känna sig minst i hela världen. Men, men, så är det när man har en kille som pendlar till Enköping. Då kan man inte bara åka hem huxflux för ett litet mvc-besök mitt på dagen.
Önska mig lycka till och att barnmorskan inte bara säger ”men man kan ha ont…”.
Jag vet, det där är CP-drygt. Så var det ju för mig också, men min BVC-tant sa bestämt att jag skulle vara hemma och vila, basta! Så om läkarna krånglade så gjorde hon vad hon kunde för att fixa. Men du BEHÖVER verkligen få vara sjukskiven! När ska man annars vara det om inte när man mår som du? Det är ju ingen sjukdom som håller på resten av livet, det gäller 6-7 veckor. Du HINNER jobba. Sen. Ingen kommer tacka dig för att du är på jobbet och mår som ett helvete (och förmodligen inte kan göra ett bra jobb just därför..). Nej, tänk på lilla bebis som är därinne, hon vill ha det lugnt och skönt innan hon ska ut. Sköt om dig och stå på dig. KRAM
Hej Kompis!
Jag förstår dej helt, jag kände likadant innan jag blev helt sjukskriven, man vill ju jobba men känner att kroppen säger ifrån, känns ibland som om andra inte tar en på allvar. Men du måste tänka på dej och lilla tösen i magen, ni båda måste må bra och i nuläget ta det lungt. Var hos min barnmorska idag och det är så skönt att få höra det där snabba hjärtljuden från lillen i magen. Det kommer att gå bra för dej idag :) Hör av dej sen när du vart där. Stor kram fr mej o lillen
Hej! :-)
Ja jeansen är verkligen jättefina. Tänker som du att de troligen går att använda även efter graviditeten medan man fortfarande har mage och inte kommer i sina gamla jeans.
Angående ditt inlägg här så tycker jag absolut du ska tala om hur du mår. Hon frågar ju för det är hennes jobb, och i hennes jobb ingår att hjälpa dig så mycket det går- är det genom sjukskrivning så är det sjukskriven du ska vara.
Ta hand om dig/er!
Men usch. Önskar stort lycka till och hoppas att det är en bra BM du har som stöttar dig!
Lycka till! Är också jättedålig på tt säga hur jag mår i alla lägen, men ha med dig stöd som kan säga hur det egentligen är! det underlättar
Du är väl inte värdelös som inte mår bra. Det är inget du kan rå för och inget du kan styra över. Att bli sjukskriven är inte enbart för din egen skull utan också för ditt ofödda barn. Barnen kommer att må bra av att stanna där inne så länge som möjligt och då är kanske det bästa att du är hemma om dagarna så att du inte behöver föda långt i förväg pga av att det sätter igång av sammandragningarna. Hoppas du får sjukskrivning iaf 3 veckor till. Efter v 36 kan du ju själv ta ut fp om du vill. Skriv ut ditt senaste inlägg här på bloggen och lämna över det till din bm, då behöver du inget säga och hon kan läsa hur du mår istället. Du måste vara utvilad för orka förlossningen, och då kan du ju inte må såhär flera veckor till och aldrig få sova ordentligt. Kram på dej och lycka till idag.
Lilla Sara !!! Säg precis det du skrivit här !!!
Hoppas det gick bra! Tycker också att det är otroligt svårt att vara ärlig med hur jag mår. Men det är nog bra att lära sig :)
Säg bara som det är! Borde ju inte vara nå problem att bli sjukskriven då.. Tänk på att det bara är en kort del av livet, en pytteliten del. Du hinner jobba sen.. Kram