När farmor vänder sig i graven…

Min farmor var sömmerska, en väldigt duktig sådan. Vi har jätte fina klänningar från när vi var små och hon sydde min balklänning till 9:ornas bal efter att jag visat henne ett Veckorevyn-omslag med en klänning som jag ”typ” ville att den skulle se ut, sen hade jag en massa egna luddiga beskrivningar på resten. Och hon fixade den! Såååå fin blev den. Ljusblått siden och cremefärgad spets över bysten.

Men ja, egentligen var det inte Farmor jag skulle prata om utan att jag har sytt fyra stycken bebisfiltar. Men jag skulle inte låta min farmor sett dem om hon var i livet, snea och vinda är bara förnamnet. Men ärsch, jag orkar inte hålla på att vara noga och när en liten bebis är invirad i dem så ser man ju inte ojämna kanter (förhoppningsvis!).

Mamma ville se bilder, så här kommer de på begäran:

1. Alla fyra filtar. De är i ungefär lika storlek, mätte mot en av Tuvas gamla bebisfiltar som jag tyckte var bra i storlek.
2. Närbild på de olika tygerna.
3. Första och mest misslyckade filten! Hade planer på att ha kantband till alla, men det var ju skitsvårt. Speciellt med det där tjocka fleecetyget som luddade så man kunde bli galen. Jag tvättade dem och torktumlade dem för att få bort det värsta luddet, därför är det lite skrynkligt och tussigt.
4. Jag hade tyg så det räckte till två filtar av det tyget, och den andra fick bli utan kantband och med kantiga hörn. Jätte svårt tyg att sy i! Tur att jag började med det lättaste. ;-)
5. Jätte fint, mjukt och gosigt uggletyg som är lite streachigt. Filten blev med rundade hörn och vitfleece baksida. Problemet var ju att uggletyget var mycket streachigare än fleecen så när allt skulle sys ihop så var det mer uggletyg än fleecetyg kvar. Sydde ju först ihop dem framsida mot framsida och lämnade en bit kvar för att kunna vända dem ut och in, sen sydde jag en kantsöm för att de två delarna skulle hålla ihop som en filt. Förstår ni?
6. Sista (och den jag lyckades bäst med) filten är sydd lika som ugglefilten, men var betydligt lättare då molntyget var lika stumt som fleecen.

Och nej, jag tänker inte fota ”missarna” den här gången. ;-)