På bedömningsmottagningen:
Jag: Hon är ju rätt livlig av sig och far runt mycket…
BM: Ehhh… Du sa att ni hade en tjej tidigare?
Jag: Ehhhh? Jo, men de sa på det ultraljudet i vecka 19 att det här också var en tjej…
BM: ….
Jag: Alltså kan du se om det är en tjej nu? Vi vet ju att det inte är 100% säkert.
BM: Alltså, jag kan inte se annat än en PUNG!
Jag: VA?!
BM: Titta här… Det här kan ju inte vara något annat…
Barnmorskan visar så mycket hon kan från massa vinklar och ja, jag har svårt för att se att det skulle kunna vara en snippa.
BM: Ärsch, jag måste hämta en kollega nu när vi ändå kikar på det här!
Så in kommer en till barnmorska som visar ännu tydligare, och från ännu fler vinklar… Stackars exponerade barn. ;-)
BM2: Det här kan inte vara annat än en pojke, men du vet ju att det inte är 100% säkert… Men om det INTE är en pojke så måste du komma tillbaka till oss sen och berätta!
Jag: Hahaha! Ja, det ska jag.
BM2: Fast nu är det här ju ingen könsbestämningsmottagning heller ioförsig…
Jag: Hahaha! Nejdå, det vet jag ju. Det spelar ju ingen roll egentligen men det är ju kul att veta!
Åhhåhå! Vilken liten sötis. Frågan är VAR han gömde snoppen vecka 19? :)
Tänk, vad lite vi vet fast vi tror vi kan kolla upp både det ena och det andra, såklart det var en liten snoppräkis där inne. Som en liten hemlighet. Jag längtar såå efter att få pussa snusa lillbebis! Kram
hahahaha men se där! spännande och se vilka som har rätt då:)
Hoppsan. Så det kan gå. På nåt sätt var det kanske bra att få veta det nu innan han föddes. Vi tog reda på att det var en flicka när Mira låg i magen, jag hade nog tyckt att det hade varit konstigt att föda en son då när jag ställt in mig på en flicka. Inte för att jag hade blivit ledsen men ändå.