Tuva: Pappa!
(och så lät det ungefär så 10 gånger innan jag puffade liv i Simon och tvingade honom att springa in)
Pappan: Men Tuva… Du måste somna om.
Tuva: Men jag kan sova.
Pappan: Men Tuva… Du MÅSTE somna om.
Tuva: Men jag KAN sova.
Pappan: Tuva försök att somna om…
Tuva: MEN JAG KAN SOVA!
Pappan: Va?
Tuva: Jag KAN sova, men inte HÄR…
Åh så nöjd jag är över våran stora säng. Det är ju faktiskt mysigt att ha en snusandes (ja, alltså hon snusar ju inte snus som ni säkert förstod ;-) Alla utom Emma förstod nog det troligtvis iallafall. Hihi) på lagom avstånd* i sängen. ♥
* Ja, jag är inget fan av att ligga och sova tätt omslingrade. Jag klarar ju knappt av att sova hud mot hud med mig själv. ;-)
Det är så att jag längtar till när vår lille pojk kommer insläntrandes mitt i natten, med snutten i ena handen och kudden i andra och bara ”jag vill sova hos er…”. Mysigt. :)
Gillar inte heller när det blir för mycket barn i sängen. Jag måste kunna röra mig som jag vill annars kan jag inte sova.