Fram tills nu så har jag inte fokuserat på bebisen, eller rättare sagt, längtat så där jätte mycket efter att lilla räkan ska pluppa ut. Lite medvetet har jag ju valt att inte göra det, för det är ju bättre att fokusera på att vara gravid, här och nu istället för att längta som en tok till oktober redan i mitten på februari. Missa hela långa härliga sommaren osv.
Men nu börjar jag på allvar att längta efter att få ha lilla bebisen ute, och att slippa vara gravid.
Inte för att det vart så jobbigt att vara gravid den här gången, det är ju faktiskt rätt mysigt! Och nu kan jag tycka att jag är fin med magen. Det hade jag väldigt svårt med när jag väntade Tuva och jag gillade inte alls att vara gravid då. Kan nog ha att göra med att Tuva inte var planerad och man liksom tvingades in i det lite tidigare än vad man kanske valt själv (men inte för att jag någonsin skulle ångra det nu! Att vi tvingades in i det var det bästa som hänt oss, annars hade vi ju inte haft våran Tuvis! ♥) och att mina vänner (och Simons) fortsatte leva loppan på krogen medans jag satt hemma och var tjock. ;-)
Men nu börjar det bli lite tungt, jag är less på att vara otymplig, ha ont, sammandragningar, vara orolig och så begränsad. Dessutom är jag så sugen på att träna! Sen så skulle det ju sitta fint med ett (eller två, eller tre… ;-) ) glas rosé, eller mojitos, eller sangria, eller rödvin, eller någon Newcastle… Och till det så lite parmaskinka, mozzarella, brieost, gravad lax och lite annat sånt där gott.
Nu börjar man ju på allvar fundera över vad det är för liten där inne också, mesta dels känns det som att det kommer att komma en ”Tuva 2”, men så är det ju inte! Det är ju en alldeles ny egen person där inne. Med helt eget utseende och egen personlighet!
Men igår gick jag in i v29, och det är 83 dagar kvar till BF. Exakt 70.4% av graviditeten har passerat (enligt min gravid-app till iPhonen).
Lite för tidigt att börja längta efter lillan än, hon bör ju ligga där ett tag till trots att det känns ibland som att hon är på väg ut. ;-)
Nope, det är bara att njuta av att tiden som är nu! För inte tusan vill vi väl ha oktober redan nu väl? ;-)
Ja jag längtar också som sjutton att få snosa en liten igen =) Men NEJ jag vill inte ha Oktober än…….och Räkan bör nog jäsa ett tag till =) Kramar till dig otåliga Lilla Sara =)
Sv: tack så jättemycket:-) Det är både helt fantastisk och påfrestande nu innan vi vant oss vid nya livet. Men vår kille är underbar och det väger upp:-)
Hoppas att graviditeten inte blir tyngre för dig och roligt att du kan känna dig fin den här gången! Jag älskade faktiskt att vara gravid fram till att BF-datumet passerats. Sen blev jag less på riktigt. Men han kom ju ut till slut precis innan det var dags för igångsättning. I V.41+6 kom han. Nu är det härligt att kunna böja sig ner till golvet obehindrat för att plocka upp saker och knyta skor. Nu väntar jag bara på att jag ska läka och återhämta mig efter förlossningen så jag kan börja träna igen. Längtar liksom dig efter att komma igång igen. Är sjukt motiverad:-)
Kram!
Det sjuka är att man glömmer hur små dom igentligen är :)