Sämst och långsammast

Ojojoj, 9.15 idag infann jag mig på Team Sportias parkering för att åka med dem på intervallträning i Nåntuna.

Svettigt värre! Och INGA av dem som var med på teknikträningen som var lite mer i min klass (och sämre, hehe) var med den här gången. Det var bara ”eliten” enligt pappa. Svettigt! Och lite knäckande för självförtroendet att vara absolut sämst och långsammast… ;-)

Det där med att vara snabb och ha bra teknik har ju ändå alltid vart min styrka tidigare i livet (fotbollen), och har jag inte det så har jag liksom inte så mycket annat. Styrkan är ju inte riktigt min starka sida trots att jag är betydligt starkare nu än någonsin tidigare.

MEN, det var bara att bita ihop och inse att jag faktiskt inte kört så mycket och att det inte är konstigt att jag är sist, att jag absolut inte ska tävla mot någon av dem som körde (en tjej hade sprungit hela Lidingö-loppet igår och var hur grym som helst…) utan bara fokusera på mig själv och att jag faktiskt körde mycket hårdare än någonsin tidigare!

Och det var ju faktiskt askul och jag är verkligen inte avskräckt! Team Sportia kommer att få ha sitt lilla sega bihang kämpades på efterkälken på fler träningar. Det är en sak som är säker! :-)

1,6 mil körde jag enligt pappa, men jag säger nog minst 1,7 iallafall. Han kan vara så väldigt positiv när han beräknar sträckor ibland… ;-)

Först på plats utanför Team Sportia, och det var enda gången jag var först under det träningspasset… Haha!