Idag lekte Tuva hos Erica när jag var hos naprapaten och när jag kom dit så hängde vi ett tag innan vi skulle åka hem. Undertiden så bestämde Erica och Tuva att Tuva skulle sover över! Oj så kul, klart Tuva skulle sova över! Och mamma Malin sa ju att ”Visst, låt henne göra det.” och sen viskandes ”Ni får väl vara beredda på att komma och hämta…”.
Så sagt och gjort. Jag och Isak åkte hem, satt oss för att äta (Isak, inte jag) när telefonen ringer. Då är det en liten tjej som saknade sin mamma sååååå mycket. Så det var bara att slänga sig i bilen igen och åka och hämta en kramig tjej. Och visst kan jag medge att det var lite mysigt för mammahjärtat att hon saknade mig och ville hem när man ALLTID ska bråka när man ska åka hem annars. Oavsett vart man är.
Men nog trodde jag att det skulle dröja tills det började närma sig nattning innan argbiggan gav upp, för det där med att ge upp och ge med sig det är ju inte hennes starka sida. Snarare att tvärtom. ;-)
Mysig var hon hemma sen iallafall, så det var ju värt den där extra vändan och kanske, kanske har hon lärt sig en liiiiiiiten läxa.
Nu ska mamman dock hoppa i säng. Satan så trött.
Natti!