Efter mycket om och men så somnade Tuva själv i sin säng.
När jag kikade in efter ett tag när det tystnat så möts jag av den här synen:
Mamma-hjärtat håller på att spricka (på ett bra vis såklart) och jag har lust att bara rycka upp henne och pussas och kramas. Men det vore ju otroligt korkat med tanke på lilla konflikten som var innan. ;-)
So long!