>Sömn-hjälp, tack!

Trött, trött, trött. Det är jag idag det. Tuva höll mig vaken från det att jag gick och la mig fram tills 03-snåret. PUST! Viserligen sov hon som en stock sen i tre timmar, men sen var det bök igen fram tills att vi gick upp vid 8.15 och fick stressa iväg till förskolan.

Tuvas sömn har ju inte vart den bästa den här sommaren. Innan semestern så sov hon viserligen rätt bra, och ofta till åtminståne 6.30 (ibland ända till klockan 07!!!) på morgonen. Sen lagom till semestern och vi började med att sova en gång om dagen istället för två så började nattskräcken igen och den höll i sig nästan hela semestern. Och en Tuva som inte sover på nätterna blir en väldigt kinkig Tuva på dagen. Dessutom ville hon upp tidigare på morgonen, trots att hon sov mindre. Om vi fick henne att sova till 06 så var vi nöjda.

Men nu efter att hon börjat på förskolan så har det blivit tokigt igen, förmodligen för att rutinerna ändras. Under semestern så har hon sovit två timmar mellan 11-01 på dagen, och nu sover hon bara på sin höjd 1,5 timme mellan 12-13.30. Och sen dess har hon velat gå upp redan vid 05 (plus/minus 15 min ungefär) på morgonen! Så sover hon till 06 nu så känner man nästan att "Wiho! Sovmorgon!".

Men kan någon förklara det där med att ju mindre hon sover, desto tidigare vaknar hon? Kan det vara värt att testa att lägga henne tidigare? Jag tycker ju att nu när hon somnar vid 19 att det är tidigt. Det var ju när vi började natta henne tidigare (nu är det potta och bad 18.30, tidigare höll vi ut till 19) innan sommaren som hon började kunna sova bättre och längre. Och nu när hon sover mindre på dagen kanske hon behöver sova tidigare?

Eller kan det vara så att hennes sömnbehov har minskat med ca 3 timmar på en månad? Hon är ju igång bra mycket mer nu när hon härjar runt på förskolan så hon borde ju nästan ha ett större sömnbehov skulle man ju kunna tro.

Nej, fasiken att det ska vara så svårt det där med sömnen. Man hade ju liksom räknat med att hon skulle sova hyfsat nu när hon är snart 16 månader. Och jag får ångest över hur jag ska kunna vara människa sen när jag börjar jobba och hur Simon ska kunna vara männsika när hockeyn kör igång och han kommer få ta Tuva mer under nätterna.

Men ärsch, man ska väl inte deppa ihop. "När de är tonåringar så sover de hela tiden" som mamma säger.

Bara 11 år och 8 månader kvar…