Gah, jag har sovit katastrofalt inatt. Vaknat, drömt mardrömmar, slumrat, drömt jobbiga drömmar och blivit väckt av en liten (som uppenbarligen hade lika bra sömn som jag inatt) om vartannat.
Det jobbiga är också att varje gång jag går upp på natten så får jag sammandragningar som gör ont, och då måste jag också springa och kissa. Så de där snabba ”springaintillTuvaochbäddaomhennenästanisömnen” är bara att glömma nu förtiden.
Sen får jag spel i mitt huvud också, dels blir jag rädd när jag får såna sammandragningar (det blir alltid värre nu i slutet av jobbveckan, så jag är himla glad över våra lediga fredagar nu!). Visst, jag läste att om man föder nu så har bebisen en chans att överleva, men ändå. Inte för att jag tror att jag ska föda nu, men av diverse privata anledningar så blir jag rädd. Räddare än när jag fick sammandragningar när jag väntade Tuva.
Sen får min hjärna det stora spelet när jag börjar tänka att ”tänk om lilla räkan kommer att sova lika dåligt som Tuva… HUR I ALLSIN DAR SKA DET GÅ?!?!” Så minns jag den där värsta perioden då Tuva vaknade efter 10 min hela natten och jag hade ångest över att gå och lägga mig för att det var så jobbigt att bli väckt HELA tiden. Så jobbigt att att bli konstant väckt att man inte ens tycker att det är värt att somna mellan. Istället låg jag vaken och lyssnade på henne… ”Åh, nu börjar hon böka igen… Snart vaknar hon”. (Tänk om vi hade vart så smarta då att vi bara hade tagit över henne i våran säng, istället för att envisas att hon skulle sova i sin egna… Problemet är bara att vi har en 140 cm säng, och både Simon och Tuva sover inte direkt på en liten plats. Hur ska jag kunna övertala Simon om att vi behöver köpa en större säng tills i oktober?! Sånt tänker jag också på där under natten).
Varannan mening som dyker upp i mitt huvud såna här nätter är:
”Vad i helvete har vi gett oss in på?! Vi skulle ju egentligen inte skaffa syskon förrens Tuva sover på nätterna! Hur ska vi klara detta?!?!”
Men annars så är jag så klart jätte glad över lilla räkis. ♥ Jag är bara himla orolig för det där med sömnen… Men förhoppningsvis så brås lilla räkan på far sin, båda tjejerna behöver ju inte få sina sömnvanor från sin mamma. Och farsan deras, ja han sover minsann. Man kan till och med ”väcka” och prata med honom i sömnen, be om hjälp flera gånger utan att man får det och sen när man är sur på morgonen för att han inte ville hjälpa till så får man till svar ”Men du får ju väcka mig!” Och vad trodde du att jag trodde att jag gjort då… ;-)
Men ja, jag ska väl tillägga att han är duktig också. Han kanske får lite oförtjänt mycket skit i det här inlägget för att jag är lite sur nu över natten som var. Jag blir bitter när jag inte får sova.
Nu: KAFFE!!!
Förhoppningvis så blir Lilla Räkan en som sover……och inte ärver Djurströmarnas sov vanor !!!! Ja ibland undrar man hur man orkade med er när ni var ett antal som härjade på nätterna när ni va små =)
Ja mamma, sen man själv fått barn så kan man ju inte förstå hur ni orkat med! Vad har ni för super krafter?! <3<3<3<3
Haha…ja dina föräldrars superkrafter kommar jag aldrig att förstå:)
Och jag hoppas verkligen också att ni får en sov-räka. Vi har lärt oss att det bästa för oss är att helt enkelt låta Neo sova med oss när han sover dåligt…och det verkar fungera bra även för honom för det kommer alltid bättre perioder där han sover i sin säng igen.
Om ni kommer hit nån helg så kan vi ju faktiskt ta en bil ut till andreas föräldrar och titta på djuren. Ja…vi kan ju gå också men det tar sin lilla tid;)
kramar