Den här veckan har jag alltså börjat jobba. Känns kanske lite jobbigt med tanke på det fina vädret och även om jag var tvungen att jobba en del min första semestervecka så har jag ju ändå haft hela fem veckor, varav tre med toppen väder! Så, det känns ok ändå.
Det är ju faktiskt rätt skönt att kunna gå på toa utan att det står folk och drar i dörren (om man hinner stänga den vill säga) samt äta upp sin mat i lugn och ro på lunchen… ;-)
Men så igår kväll när jag skulle ut och åka lite rullskidor så säger Tuva:
”Men mamma, måste du åka rullskidor nu igen? Vi hinner ju knappt vara med dig nu när du jobbar!”
Och iochmed att den här mammans hjärta är så känsligt för dåligt samvete så var det lite jobbigt att ge sig iväg efter den kommentaren. Men iväg kom jag, hela 16 km. Dock hade jag hoppats på längre, men det blev mörkt och de hade grävt upp vägen på den sista biten.
Pappan och barnen har semester den här veckan med, och sen börjar allvaret för hela lilla familjen igen. Jag får ont i magen på att tänka att Tuva ska gå själv på stora skolan och att Isak kommer att lämnas själv på förskolan, han som är så van att bli lämnad med Tuva och som är så noga att hon ska med. ♥