Att komma iväg med en 3,5 åring och en bebis till dagis är verkligen en prövning för tålamod och planering. Speciellt när bebisen helt plötsligt blir helt omättbar (hehe, nytt ord? Men ja, i vanliga fall äter han ju ofta, men han brukar bli mätt efter att ha ätit) och 3,5 åringen som behöver sina fasta rutiner blir ”lite” splittrad av att det inte är som vanligt på morgonen (vanligt för Tuva är att hennes pappa går upp med henne och stressar iväg till dagis till klockan 07, inte att mamman och hon har tid på sig till 09 innan de ska åka).
Men ja, nu är vi hemma igen bebisen och jag. Vi hann med en kaffe hos storasyster på vägen hem och nu står Isak i köket (jag slog på köksfläkten så att det låter så där mysigt så man sover extra gott. Ja, enligt Isak uppenbarligen. Köksfläkten, torktumlaren och dammsugaren låter såååå fint och mysigt!) och sover i sitt babyskydd.
14.00 ska vi hämta storasystern igen och så bär det iväg till bvc för läkarbesök för Isak.
Hörs!
Ja det är lite kämpigt att åka iväg till dagis med båda. Särskilt med Adam som börjar bli riktigt att tung att bära på men som inte helt kan sitta på golvet och dessutom börjar bli blyg.
Isak får hänga i babysittern medans jag gör i ordning Tuva, sen sitter han i babyskyddet som jag tar med in på dagis, så jag kan bara ställa ner honom när det behövs. Så det är skönt! Vet inte vad jag hade gjort utan körkort och bil… ;-)