ÄNTLIGEN har Isak kunnat släppa mig och leka själv. Puh! Jag var rädd där ett tag att jag skadat pojken allvarligt genom att åka iväg i tre dagar.
Men en sak är rolig, och det är att Tuva och Isak är så himla olika på så många sätt!
Tuva var aldrig så när man var borta, hon brydde sig knappt när man kom hem och man fick jobba upp sitt förtroende igen. Isak blir klängigare än klängigast.
När Tuva var liten så blev hon som oroligast när jag satt still i soffan, då kunde hon inte leka själv alls. Men gjorde jag saker (städa, laga mat, etc) så kunde hon leka hur fint som helst. Isak blir orolig och klängig när jag gör saker (städa, laga mat, etc) och leker fint om jag sitter still i soffan och tittar på tv.
Tuva har vart så framåt och kavat, aldrig behövde man vara orolig på dagis. Isak är en liten fjant… ;-)
Tuva var tidig på allt, kröp och gick tidigt. Innan hon var två pratade hon mycket! Hon pratade mycket redan vid ettårsålder, jag har en film från då hon är strax över ett och hon pratar massor… Isak är ju lite senare. Kröp aldrig och började gå vid 14 månader ordentligt först. NU har talet börjat släppa och det sprutar ut ord.
Inte för att jag trodde att de skulle vara på pricken lika, men jag trodde nog att de skulle vara mer lika. När vi trodde att vi skulle få en flicka till så kunde jag bara föreställa mig att det skulle bli en Tuva 2. Fick ha som ett mantra i huvudet att ”de kan bli olika, mina syskon och jag är inte lika, de kan bli olika”.
Och det blev de ju också. Till och med olika kön. ;-)