>
Vid 22.15 någonting när jag skulle sova så bökade hon viserligen runt, men när jag gick upp för att kolla till henne så hade hon vänt på sig och somnat om. Så jag la bara till nussen och nappen.
Vid 03-snåret så har hon världens hostattack men hon skrek inte eller ropade, men jag gick ändå upp och tittade till. Men hon verkade inte bry sig om att jag var där och så fort hostan gått över så vände hon på sig och somnade utan ett ljud.
Vid 06.00 så börjar hon böka men säger fortfarande ingenting förrens Simon ska upp. Då ska hon också upp så klart! Men hur glad är man inte när hon sovit i stort sett hela natten?
Tänk om vi hade vetat när Tuva var nyfödd att vi fortfarande när hon snart ska fylla två inte sover. Då skulle det nog kännts lite jobbigare… Men det ska vi inte tänka på nu. Nu ska vi vara glada för natten som var!
Wiho!
…Och där var lunchen slut. Back to work!