Nu i ro, slumra in, i bädden den sköna.
Som blommor på äng, i en gungande säng.
Å guds änglar de små, breda vingarna ut.
Å kring barnen de stå, till dess natten tar slut.
Det är Tuvas favorit vaggvisa. När hon var liten så var det denna som gällde:
Lill-Tuva (lill-Pelle egentligen) spring fort, tiden lider mot kvällen.
Pappa, mamma, har redan nu, gått och lagt sig på fällen.
Nej det vill jag inte! För där finns loppor och där finns lus och där finns farliga saker…
(Och så börjar man om igen, mycket bra för små tjorvbebisar)
Kanske ganska värdelöst vetande. Men vad tusan. I mitt huvud är det bara sömn som hägrar just nu.
Har vart en låååååååång dag.
Zzzzzzzz….