>
Jag fick en kommentar idag som löd så här:
"Har du alltid bott i Uppsala? Känns inte det inte tråkigt i sådana fall att bara ha bott i en och samma stad, och att du dessutom nu flyttar tillbaka där du tom är uppvuxen om jag förstått rätt!? :-)"
Just den här kommentaren spelar ju inte så stor roll, och visst får man fråga sånt utan att jag tar illa upp (för det var jul liksom inget att ta illa upp över på den kommentaren heller… Hihi). Men jag har faktiskt funderat lite på det där… För det känns kanske som att folk kan tycka att det är lite dåligt att flytta hem till dit man kommer ifrån. Eller att man aldrig testat att bo någon annanstans.
Men jag känner bara så här: Varför???
Varför ska det vara dåligt att bo där man trivs?
Varför ska man flytta från allt man har av ingen anledning? (Visst skulle jag velat plugga i någon annan stad så hade jag ju gjort det, men nu har jag ju inte velat det)
Varför ska man flytta "bara för att"?
Varför skulle det vara bättre att bo någon annastans?
Varför kan det ses som ett "nederlag" att flytta hem dit man är uppvuxen och har sin familj?
Varför?
Jag känner ju inte att det är det minsta tråkigt. Och jag tycker ju att det måste ju tyda på att jag har det otroligt bra! Och haft det otroligt bra när jag växte upp. Eftersom jag är så nöjd och lycklig och vill vara kvar och se att mitt barn får samma fina uppväxt som jag! Sen är jag ju väldigt hem- och familjekär också. Det är viktigt för mig att känna mig trygg.
I Uppsala (
) har jag min familj, mina vänner och min fotboll.
Ska jag flytta någonstans, då är det till Söderbärke där Simons familj bor. Men det är ju inte bara att flytta, man ska ju ha jobb och allt sånt också…
Nej, det är Simon som får stå för testandet av nya städer i den här familjen. Har har däremot flyttat runt (Bastuträsk-Söderbärke-Borlänge-Uppsala). Och inte tycker jag väl att han verkar lyckligare än mig för det. 
Men vad tycker ni? Är det "ok" att bo i samma stad, och dessutom flytta dit man är uppvuxen?