>Vi kan stanna här nu ett tag

När jag tänkte på hur det skulle bli när bebisen kom så var det de vi har nu som jag tänkte på. Att vi skulle vara ute i lekparker, läsa böcker, mysa, rita och dona. När man sen fick en litet, litet knytte som bara skrek och åt (och sov ibland om man hade tur) så fick man ju en liten chock. Det var ju inte så det skulle vara! Jag som tycker mig vara van med barn med 8 yngre syskon hade visst helt sett förbi bebis-periden och trott att de föddes som 1-åringar! Men som tur är så växer de ju, och jag har hela tiden kännt att "bli större, tänk vad skönt när hon kan sitta/greppa saker/äta själv/gå/prata" osv. Men nu känner jag helt plötsligt att "Stopp nu!! Kan vi inte få ha henne så här ett tag till? Tiden går alldeles för fort… Snart är ju lillan stor!" Kan jag inte få stanna tiden bara för ett litet tag?

Här kommer lite bilder från lördagens lekparksbesök.

Mina fina älsklingar, jag är så glad över att jag har dem i mitt liv.