>
Imorse när jag skulle lämna Tuva på förskolan så var det bara två fröknar ute bland alla barn, och det var måååånga barn. En fröken stod uppe vid grinden, och den andra i sandlådan som ligger precis brevid, men inne på gården där en massa barn höll på och grejade och ett helt gäng stod och bråkade, skrek och grinade var det ingen fröken alls! Sen är det ju så att det är precis omgjort från småbarnsavdelning till 1-5 år, så inga av barnen är över 3 år, de behövs ju ses till!
Ingen av två fröknarna som var där gav mig och Tuva ens en blick, sa inte hej eller någonting så Tuva tar ju mig i handen och ska gå och gunga. Men eftersom jag känner att jag ju inte vill hänga kvar på förskolan hela dagen och jag vill ju ändå lämna Tuva till någon. Men ingen av fröknarna som Tuva är ens lite van vid var där…
Till slut så kom en fröken fram till mig och tog Tuva iaf (jag var på väg att gå in och se om det kanske var någon där inne som känner Tuva) så att jag kunde säga hej då och gå men det kändes ju inge bra alls! Hur ska de kunna hålla koll på 40-50 ungar på två personer? Men samtidigt, vad ska jag göra? Jag kan väl inte ta med Tuva igen och inte låta henne gå idag bara därför? Eller ska man vara kvar tills man ser att det kommer fler..?
Hur skulle ni som har barn gjort? Eller ni som är förskolelärare som läser?
Fasiken, ibörjan kändes det ju så bra på förskolan och vi var jätte nöjda men nu känns det som man allt för ofta känner att "Hmm… Är det här så bra för Tuva egentligen?".
Tråkigt att det ska behöva bli så… Vi är jätte nöjd med henne som har ansvaret för Tuvas grupp, hon är nog världens gulligaste och raraste person (men hon har vart borta så mycket senaste veckorna), sen är vi jätte nöjda med "ryskan" som också är med Tuva mycket. Den andra ansvariga fröken gillar jag också, men hon är gravid och kommer nog inte att vara kvar så länge till (men då ska nog "ryskan" ta hennes plats tror jag och det blir ju bra).
Men allt för ofta nu så har det inte kännt så bra när vi lämnat och hämtat henne… En gång när de var ute när Simon hämtade henne så gick hon omkring med en gammal bajsblöja tex. Visst, det är väl svårt när de har så många barn att hålla reda på men ändå…
Eller när man lämnar till henne som inte ens vet vad Tuva heter? Hon har sagt fel såååå många gånger! Fast det är inte bara till Tuva, Linna har jag hört henne säga Linnéa till jätte många gånger. Hon kanske är snäll och bra men lite små senil bara. 
Inte vill vi ju börja fundera på att byta förskola heller, för vem vet om det är bättre någon annanstans? Bättre än så här kanske det inte blir? Jag kanske bara är petig? Och så går ju vi i "flytta-tankar" så man vill ju inte behöva riskera att byta nu och sen kanske behöva byta igen sen.
Jaja, kanske blev ett flummig inlägg, men det är jobbigt att lämna bort Tuva och känna att det faktiskt inte känns så där jätte bra. För förskolan är ju egentligen jätte bra för henne, hon blir ju stimulerad på ett helt annat sätt än att gå hemma med tråkiga mamma. Och Tuva är ett barn som behöver stimulans.
Ärsch, nu ska jag försöka lägga de där tankarna åt sidan. Klart Tuva måste ha det bra? Det är nog bara jag som är en höns-mamma antar jag (hoppas jag…).
.jpg)