Vi håller på och kämpar med att få Tuva att lära sig att be snällt. Att inte bara skrika rakt ut, utan att be om saker och säga snälla och tack. För om man gör det så får man oftast vad man vill ha! Så när Tuva såg Pringles-röret med chips som stod kvar på köksbänken sen fredagskvällen och säger ”Snälla mamma, kan inte jag få lite chips tack? Bara pytte lite? Snälla?” med sin allra finaste röst så kunde jag ju inte neka henne.
Så lördagsmorgonen fick börja med lite chips framför Pippi… Men man vill ju lära henne att man det funkar om man ber snällt. Och dessutom var det inte så mycket chips kvar… ;-)
