>
Ja, jag tjatar om de här nätterna. Men om någon visste hur viktigt del det är i mitt liv så skulle ingen tveka på att jag tjatade.
I tre nätter så har ju Simon lagt henne, och nu var det min tur eftersom Simon är borta. Jag var skit-nervös, eftersom hon är bra mycket bökigare, skikigare och har ännu mer seperationsångest när jag ska få henne att somna.
Men så, efter lek, ett långt bad, välling och lite läsning i hennes nya bok vi köpte idag så lägger jag in henne i sängen och säger att hon ska sova nu och natti natti. Och mycket riktigt ett riktigt vrål-skrik klämmer hon ur sig innan jag går ut ur rummet. Men på mindre än en halvminut så var hon tyst! What?! Jag hade allvarligt räknat med minst en timmes skrik och bök.
Jag vet ju viserligen inte om hon sover, vågar inte titta till förrens jag på säkert vet att hon borde sova. Ska vänta 10 min till sen ska jag kika in.
Jaja, nu hoppas vi på natten och HÅLLER TUMMARNA!
.jpg)