Jag gick och funderade nu på kvällen om vad som hänt med Isaks sömn egentligen. Det verkade ju så lovande från början! Visst att han åt varannan timme och ibland oftare, men däremellan sov han och han somnade alltid om direkt när han ätit.
Nu ett tag har det vart bök, bök och återigen bök. Två senaste nätterna har det bara funkat om han legat på min arm och jag skumpat lite smått. Har jag sagt att jag hatar att ligga hud mot hud och tätt inpå någon annan när man ska sova? Jag vill ha mitt utrymme. Oavsett om det är världens sötaste baby eller ej… Skumpandet klarar jag dock av och slumra samtidigt, det lärde jag mig när Tuva var bebis.
Så ikväll slog det mig. Det var när jag började fundera på åtgärder till alla ätningar under natten som bökandet började! Han kände att hans nattmål var i fara och kände att han behövde rädda dem! För nu känns det för mig att ”bara om han slutar böka så kommer jag orka alla matningar… Det var ju rena lyxen jämfört med all bök!”.
Han är inte dumt inte.
Jaja, Isak, jag LOVAR att du får äta varje gång du är hungrig på natten BARA DU SOVER DÄREMELLAN! Och helst i din egna säng också. Så ska du somna själv på kvällen.
OK?
Isak ligger i badet och funderar på två saker:
1. HUR ska jag göra för att få behålla mina nattmål i fred…
2. Vems tår är det där egentligen?
Hahaha, underbar bildtext…! Tyvärr har jag ingen lösning på nattligt bök.
Kram
Hahaha. Roligt skrivet!
Efter att ha haft riktigt jobbiga nätter med Nathalie som bebis (och barn) vägrade jag att amma Nicole så ofta på natten (och hon hade aldrig heller fått välling nattetid) så jag tog några skrivnätter med henne och proppade i nappen gång på gång på gång och till slut funkade det.
Hoppas du får ordning på lillkorvens nattbök snart!
Kram
Ja, jag har ju tänkt att jag ska ta tag i det där när jag orkar. Men det lär väl lösa sig själv när jag väl kommer till skott. ;-) Kram!