Bebisen har vart sjövild där inne senaste veckan. My god. Hon bökar ibland så att magen ser helt missbildad ut och sparkar så att det gör ont. Starka ben har hon då iallafall. Om hon ligger med huvudet ner (de sa så när jag var på bedömningsmottagningen i onsdags, men jag litar ju inte riktigt på det) så är det rumpan som ibland trycks ut så mycket det går. Vet inte riktigt vad hon försöker göra? Bygga ut sitt lilla bo med att tänja ut det? Ibland kan jag inte sova för att hon härjar på där inne så mycket. Jag ska verkligen inte klaga, för hellre en bebis som rör på sig än en som inte gör det, men ibland kan det faktiskt kännas liiiiiiite mycket. Nästan så att man kan få grepp om en liten fot. Eller har jag bara väldigt ”tunn” mage? Jag som läste om att i ”vecka 32 så börjar det blir trångt i livmodern och bebisen lugnar ner sig rejält”. Sure. ;-)
Jag mår ju sådär, sammandragningarna blir värre, värre och värre. Smärtan har ju ändrats lite, förut satt dem mest i magen men nu spänner det och gör ont ända ut i ljumskarna. Det är liksom jobbigt och jag får ont av att gå de 500-600 metrarna till bussen. Nu har jag ju blivit sjukskriven halvtid, och kan jag bara få jobba så som jag tänkt så ska det nog gå vägen att jobba september ut. Dock hade de lite andra förslag på hur jag skulle jobba på jobbet, och det vet jag inte kommer bli bra. Så vi får väl hoppas på det bästa.
Förberedelserna fortsätter och jag samlar på mig mer och mer. Babybjörnen är hemma, och i helgen får vi kanske hem korgsängen som vi får låna av Sara och Adam. Idag har jag köpt textilfärg som jag ska testa och färga vagnens suflett med. Ska nog ta och fixa iordning vagnen i veckan också, för den kommer inte Tuva att behöva nå mer nu som det ser ut.
Nu är det inte så långt kvar tills lilla räkan är här hos oss! ♥